Det spanska inbördeskriget begränsade kraftigt den litterära produktionen i Spanien under fyrtiotalet. Francos diktatur införde inte bara en strikt censur, utan även ett klimat av terror och förtryck som tystade ner alla former av uttryck som inte överensstämde med de rådande nationalkatolska normerna. Det som kännetecknade femtiotalsgenerationen, med författare som Miguel Delibes, Carmen Martín Gaite och Rafael Sánchez Ferlosio, för att bara nämna några få, var att de inriktade sig särskilt på den aktuella epokens särskilda förhållanden. Denna typ av inriktning innebar oundvikligen en avsikt att presentera sakerna ”såsom de var”, dvs. att avslöja regimens lögnaktiga, skönmålade utsagor om verkligheten. Dessa författare visade sitt engagemang genom att lägga fram vissa existentiella frågor i fiktiva berättelser som åskådliggjorde karaktärernas vardag inom olika samhällskikt i dåtidens Spanien. På så sätt införlivade de frågor rörande det mänskliga livets villkor mitt i en igenkännbar och vanlig social verklighet.