Artikeln beskriver översiktligt den kommunala utvecklingen i Jämtlands län från införandet av 1862 års kommunalförfattningar och fram till tidigt 2000-tal. Särskilt fokus läggs vid hur den kommunala indelningen har förändrats genom åren: från de äldsta sockenkommunerna via storkommunreformen 1952 och kommunblocksreformen 1971 fram till dagens centralkommuner. I den bilden ingår också hur landsbygdens framväxande tätorter infogades i den kommunala strukturen som municipalsamhällen och köpingar, vilket långtifrån alltid gick smärtfritt. Den drivande tesen i analysen är att en ny syn på demokratiskt innehåll etablerades vid 1900-talets mitt. Från att man tidigare hade fokuserat på medborgarnas deltagande och närhet till beslutsfattandet infördes nu en komplementär aspekt, nämligen demokratins förmåga att kunna ge medborgarna likvärdig samhällsservice. Det i sin tur ledde fram till den jakt på stordrift som formulerat det sena 1900-talets kommunindelningar, delvis på bekostnad av deltagande och närhet mellan väljare och valda.