Forskning kring oro för att utsättas för brott är av vikt för att få ökad kunskap om människors oro i syfte att kunna minska den. Tidigare forskning har visat att äldre är en av de samhällsgrupper som uppger hög oro att utsättas för brott, trots att de löper liten risk att utsättas för brott. Vad som skulle kunna förklara deras oro är deras upplevda sårbarhet. Killias modell om sårbarhet användes som teoretisk utgångspunkt. Syftet var att beskriva skillnader och likheter mellan äldre män och kvinnors uppfattade oro att utsättas för brott och om sårbarhet kan förklara eventuella skillnader och likheter gällande oro att utsättas för brott. I föreliggande studie genomfördes en enkätundersökning på äldre personer (61 år och uppåt) i Sundsvall och Umeå där oro för att utsättas för brott och sociala-, fysiska- och utomhusfaktorer för sårbarhet undersöktes. Dataanalyserna genomfördes med Mann-Whitney U och Chi-två där resultatet visade att deltagarna generellt hade en låg oro att utsättas för brott, men kvinnor var signifikant mer oroliga att utsättas för brott när de var själva ute på kvällarna och på ödsliga platser. Den teoretiska utgångspunkten gällande sårbarhet kunde förklara den låga oron majoriteten av deltagarna uppgav. Däremot kunde sårbarhet inte förklara varför kvinnor var mer oroliga när de var själva ut på kvällarna och på ödsliga platser, för att kvinnorna inte uppfyllde de komponenter i modellen som behövdes för att förklara oron. Vidare forskning krävs för att fastställa om resultaten i föreliggande studie var generaliserbara.
2014-06-03