Abstract
Syftet med studien var att ta del av enskilda kvinnors berättelser och tankar kring hur de ser
på samt upplever de larmnummer som finns i Sverige, i synnerhet de som SOS Alarm Sverige
AB tillhandahåller. Detta för att få en djupare förståelse för hur de uppfattar dem och få
inblick i hur de har tagit till sig informationen kring numren, samt om de litar på de olika
organisationerna som står bakom dem. Detta är en kvalitativ studie gjord med hjälp av
semistrukturerade intervjuer där vi intervjuat 15 kvinnor i Sverige. Intervjufrågorna
utformades från syftet och vi ställde frågor om upplevelser av de larmnummer som finns i
Sverige, vilken tillit och förtroende de har för organisationer som tillhandahåller dem.
Resultat har vi arbetat fram genom tematisk innehållsanalys och dekonstruktion där vi genom
dessa har försökt finna kodord och dolda meningar i materialet för att få en djupare förståelse
för respondenternas tankar kring ämnet. I analysen har vi använt oss av teorin symbolisk
interaktionism, signifikanta symboler för att få en inblick i om respondenterna ser
larmnummer som symboler. Genom Giddens teori om tillit till expertsystem se om
respondenterna har tillit till organisationerna som står bakom numren. Genom studien har vi
kommit fram till: att det finns variationer hos respondenterna vad gäller om de känner till de
två nyaste numren 113 13 och 116 000. De som inte känner till dem menar att det beror på att
de inte sett information om dessa samt att de inte känner behov av att kunna dem, de flesta
anser att 112 är viktigast.
2014. , p. 43