Denna undersökning utgick från skolans vision ”En skola för alla”, hur detta tillämpas av yrkesverksamma lärare för att bemöta och undervisa elever med dyslexi. Syftet med arbetet är att på så sätt undersöka yrkesverksamma lärares attityder och inställningar till diagnosen dyslexi. Detta sker genom frågeställningarna: Vilken nytta anser lärarna att diagnosen dyslexi har för det fortsatta arbetet med elever med denna svårighet? Samt: vilken kompetens anser lärarna att de har, för att bemöta och stötta elever med dyslexi och vilka resurser finns att tillgå?Det som framkom av undersökningen var att merparten av lärarna ansåg att det var viktigt med en diagnos. Argumenten som lyftes fram är att en diagnos var viktigt för att medvetengöra en elev om dess inlärningssituation samt att skapa förståelse dels genom att eleven kan få en större förståelse för sig själv. Men även att eleven får större förståelse från både föräldrar och lärare. Lärarna i undersökningen ansåg det också viktigt för en elev att få en diagnos för att det hjälper läraren med konkreta tips hur läraren ska hjälpa eleven att utvecklas. Här framkom också att en diagnos är viktig för att olika resurser tilldelas lättare ifall en elev har en diagnos jämfört med om eleven har liknande problem men ingen diagnos.Utifrån syftets andra frågeställning framkom det att mer än hälften av lärarna inte hade den kompetens som behövdes för att varken bemöta eller undervisa elever med dyslexi. Merparten av lärarna ansåg även att det inte finns tillräckligt med resurser att tillgå.
Godkännandedatum 2012-11-18