Mid Sweden University

Syftet med studien är att beskriva förskollärares, förskolechefers och socialsekreterares uppfattningar kring deras samarbete, vad de skulle vilja ändra på samt vad dessa förändringar skulle kunna leda till. För att undersöka detta använde vi oss utav kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vårt urval av förskolor gjordes slumpmässigt, därefter kontaktade vi förskolorna genom en telefonkontakt där vi efterfrågade pedagoger och förskolechefer som ansåg att de hade erfarenheter kring samverkan med socialtjänsten. Kontakten med socialtjänsten skedde genom ett mejl till områdeschefen som vidarebefordrade det till socialsekreterarna vid individ- och familjeomsorgen (IFO). Vi intervjuade totalt sex personer, två socialsekreterare, två förskolechefer samt två förskollärare som alla är verksamma inom respektive profession idag. Resultatet av vår undersökning visade att det idag inte existerar något kontinuerligt samarbete mellan socialtjänsten och de förskolor som är berörda i vår studie, utan att det är först då någonting uppstår som även ett samarbete blir aktuellt. Resultatet visade också att samtliga informanter skulle vilja att sekretesslagen möjliggjorde en återföring till förskolan för att det troligtvis skulle kunna gynna samarbetet men också barnet. Socialsekreterarna upplever att samarbetet med förskolan fungerar bra, medan förskolecheferna och förskollärarna saknar den kontinuerliga kontakten. En slutsats som vi gör av detta är att förskolans personal fokuserar på återföringen och att de känner sig blottade och upplever att de skulle kunna göra mer för barnet om de blev informerade. Socialsekreterarna lägger vikten vid öppna dialoger och att alla parter ska känna sig involverade för att det bästa samarbetet ska uppstå. En annan slutsats som vi gör är att enligt socialtjänstlagen ligger bollen till initiativ hos socialtjänsten angående ett samarbete, men att detta inte är något som de anammar fullt ut och det resulterar i en oklarhet kring initiativtagandet.