Mid Sweden University

Arbetet med ensamkommande barn är relativt nytt och outforskat i Sverige. Den här artikeln tittar närmare på uppfattningar och erfarenheter om mobbning och diskriminering hos vägledare som jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Genom fyra semistrukturerade intervjuer samlades ett kvalitativt datamaterial in. De centrala fynden i studien visar att vägledarna tenderar att förklara diskriminering utifrån individers handlingar och undgår att se strukturella orsaker. Ungdomarna tros vara mindre utsatta för mobbning och diskriminering än svenska ungdomar. Vägledarna arbetar övergripande för att skapa en trygg miljö på boendet men det finns inga aktiva strategier för att förebygga utsatthet vilket ligger i linje med att det inte finns lagar som kräver detta. De har lärt sig hur de ska förhålla sig till olika kulturer men det kan innebära en risk att de slutar lyssna på individen. Detta visar på vikten av att mer forskning på området behövs bland annat för att lyfta fram de ensamkommande barnens egna perspektiv.