Under 1990-talet har både den vuxenpsykiatriska och den barn- och ungdomspsykiatriska vården varit föremål för statliga utredningar. Psykiatrireformen som avsåg den vuxenpsykiatriska verksamheten medförde bl.a. ett ökat primärkommunalt ansvar för psykiskt sjuka. När motsvarande utredning kring den barn- och ungdomspsykiatriska vården presenterades 1998, betonades både behovet av förbättrat samarbete mellan vuxen- och barn- och ungdomspsykiatri samt mellan den barn- och ungdomspsykiatriska vården och kommunernas socialtjänst. I en studie vid Östersunds sjukhus genomförd inom ramen för forskarutbildningen vid Karolinska Institutet i Stockholm har barnpsykiatriska patienter beskrivits med särskild hänsyn tagen till samarbetet både med vuxenpsykiatrin och socialtjänsten. Här presenteras data om 1 420 tidigare barn- och ungdomspsykiatriska patienter och deras framtida situation. Observationstiderna varierar mellan 5-20 år och intresset har fokuserats på BUP-patienternas framtida behov av vuxenpsykiatriska hjälpinsatser, deras självmordsrisk och kriminalitetsutveckling. Nästan 2 % har avlidit under observationstiden, huvudsakligen på grund av självmord. Fler än var fjärde patient har sökt kontakt med vuxenpsykiatrin, medan drygt var tredje har kommit i kontakt med kriminalvården. Emellertid utgör de tidigare BUP patienterna bara en mindre del (8 procent) av de aktuella åldersgrupperna inom vuxenpsykiatrin. Resultaten aktualiserar därför frågan om barnpsykiatrins samarbete med barnsjukvården. Kanske måste detta utvidgas än mer, om målet är att tidigt identifiera barn som utvecklar egna psykiatriska besvär och om effektiva preventiva åtgärder ska kunna utvecklas.