Unga kvinnor och flickors psykiska hälsa är sämre än unga mäns och pojkars. Detta enligt såväl självrapporterade som medicinska uppgifter. Den psykiska ohälsan hos flickor ökar dessutom i både relativa och absoluta tal. Mitt syfte med uppsatsen är att uppmärksamma sociala och strukturella faktorers betydelse för unga flickors psykiska hälsa. Detta genom att undersöka om och/eller hur man i svenska utredningar och rapporter som behandlar ungdomars psykiska hälsa, problematiserar flickors situation ur genusperspektiv. Syftet är vidare att studera vilka tolknings- och förklaringsmodeller som dominerar inom fältet samt hur unga kvinnor och flickor framställs och konstrueras. Inspirerad av feministisk kritik av det medicinska paradigmet gör jag en diskursanalys av elva offentliga utredningar och rapporter med utgångspunkt i de genusteoretiska verktygen strukturellt symboliskt och individuellt genus samt biologisk/genetisk, sociokulturell och psykologisk förklaringsmodell. Genusteori inom fältet berör hur den manligt dominerade västerländska medicinen legitimerat och reproducerat en ojämlik genusordning genom att �bevisa� att kvinnor är styrda av sina kroppsliga funktioner och svaga psyke och därmed underlägsna män. Den diskursanalytiska metoden och de struktur- och maktfokuserade genusteorierna möjliggör en analys av hur unga kvinnor och flickor konstrueras. Analysen visar att texterna domineras av ett deskriptivt och förhållningssätt som generellt sett inte problematiserar flickors psykiska ohälsa ur genusperspektiv. De individfokuserade biologiska/genetiska och psykologiska förklaringsmodellerna dominerar. Konstruktionen av flickorna sker främst genom en normalisering av deras sämre psykiska hälsa. Slutsatser kan sammanfattas som: Frånvaro av genusstrukturell analys och stort individfokus, och negligering och normalisering av unga tjejers psykiska ohälsa/problematik.