Personer med samsjuklighet kan i många fall ha en svag anknytning till arbetsmarknaden och därför vara i behov av samordnade stödinsatser. I denna studie används begreppet samsjuklighet för att beskriva samtidig förekomst av substansbrukssyndrom och psykisk ohälsa. Syftet med denna studie var att identifiera och analysera hinder och centrala komponenter i arbetsrehabiliterande insatser för personer med samsjuklighet samt belysa hur dessa relaterar till återhämtning och arbetslivsdeltagande. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats, där 16 vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet tolkades utifrån recovery-perspektivet och KASAM. Resultatet visar att arbetsrehabilitering är en komplex process där både individuella och strukturella hinder påverkar arbetslivsdeltagande. Individanpassade och flexibla stödinsatser, kontinuerligt professionellt stöd samt relationella faktorer framstår som betydelsefulla komponenter. Arbete kan bidra till struktur, identitet och meningsfullhet men även innebära belastning. Resultatet visar även att återhämtning framträder som en icke-linjär process där behovet av stöd kan kvarstå. Sammanfattningsvis indikerar studien att arbetsrehabilitering behöver förstås som en flexibel och integrerad process där individuella och organisatoriska faktorer samverkar för att möjliggöra hållbar etablering i arbete.
Examinationsdatum: 2026-05-28