Denna rapport ämnar undersöka huruvida det känslomässiga uttrycket av ett specifikt filmklipp kanpåverkas genom förändringar i dess ljudläggning. Syftet är därmed att öka kunskapen om musikens roll inom ljudproduktion och hur musik och det visuella samverkar för att skapa ett känslomässigt uttryck i en film. Metoden för genomförandet är en kombination av enkätundersökning och en kvalitativ analys. I undersökningen valde 16 anonyma personer att delta genom att besvara en enkät. Ienkäten fick deltagarna se tre visuellt identiska filmklipp med olika ljudläggning. Efter varje filmklipp fick deltagarna besvara frågor som berör filmklippets genre ochkänslomässiga uttryck. Filmklippet är en kort del av filmen The Shining, närmare bestämt introt. Introt har redan en stark ljudläggning med en elektronisk cover av Dies Irae men i det första filmklippet togs det ljudet bort. Det andra klippet kombinerades med alternativ musik och det tredje visades med originalmusik. Resultatet visar att musikens påverkan på det känslomässiga uttrycket är stark. Den känslomässiga tolkningen och genren skiljde sig mellan filmklippen, trots att varje klipp hade ett identiskt visuellt uttryck. Slutsatsen är att tystnad ger upphov till en friare tolkning av det visuella, medan musiken har en förmåga att modifiera denna tolkning och fungera som en känslomässig vägledare.