Mid Sweden University

Bakgrund: Våld mot barn är ett folkhälsoproblem både globalt och nationellt. Barns utsatthet och risken att fara illa som barn är i deras närmsta omgivning. Att bli utsatt för våld under sin uppväxt kan ge långvariga konsekvenser även i vuxen ålder. När det finns en oro att ett barn far illa har vårdpersonal en anmälningsskyldighet att göra en orosanmälan till Socialtjänsten. Barnhälsovårdssjuksköterskan möter barn i tidig ålder, från födsel till dess att barnen börjar förskoleklass och kan därmed identifiera de minsta barnen som misstänks fara illa. Syfte: Att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors upplevelser av att göra en orosanmälan till Socialtjänsten. Metod: Induktiv kvalitativ ansats med beskrivande design. Semistrukturerade intervjuer med tio barnhälsovårdssjuksköterskor, som transkriberats ordagrant och analyserats med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Upplevelserna resulterade i ett övergripande tema; Att balansera barnets bästa och att vara den som anmäler som beskriver olika en kunskap, vilja och förutsättningar för att värna om barnets bästasamt andras förväntningar på arbetet och vilken betydelse det har att inte alltid veta vad som händer med en orosanmälan. Diskussion: Upplevelserna av att göra en orosanmälan överensstämmelse med tidigare forskning på området och bekräftar att förändring kring att våga samtala om svåra ämnen underlättats. Däremot är det fortsatt ojämlikheter i förutsättningar att arbeta för att främja barnets behov nationellt. Slutsats: Barnets rätt till hälsa och utveckling är i fortsatt behov av att stärkas i samhället och där har barnhälsovårdssjuksköterskan en betydande roll.

Background: Child abuse is a common problem both globally and nationally. Children´s vulnerability is often hidden inside the family. Being exposed to violence as a child can cause long-term consequences for health as an adult. When healthcare personnel in Sweden have a suspicion that a child is being exposed to violence, they have an obligation to mandatory reporting to social services. Child health nurses are working with children in their early years, from birth to the time when they start school, which gives them an opportunity to early identification of domestic violence against children. Aim: To describe child health nurses experience of mandatory reporting to social services. Method: Inductive qualitative approach with describing design. Ten semi-structured interviews with child health nurses were conducted. Interviews were transcribed verbatim and analyzed with manifest content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The analysis resulted in an overall theme; To balance the best interest for the child and being the one reporting, which describes knowledge, willingness and conditions to care for the child’s best interest as well as external expectations for their work and the significance of not knowing what the mandatory reporting will to for the child. Discussion: The experience of mandatory reporting child abuse to social services confirms previous research to have an dialogue about hard subjects. On the other hand, there are still inequalities in the condition for working to promote the child´s needs. Conclusion: The child´s right to health and development is in continued need to be strengthened in society, and there the child health nurse has a significant role