Mid Sweden University

Bakgrund: Rättspsykiatrisk vård bedrivs i en komplex kontext där kontroll, säkerhet och tvång påverkar förutsättningarna för hälsofrämjande arbete. Psykiatrisjuksköterskan har ett ansvar att främja hälsa, välbefinnande och delaktighet hos patienter med allvarlig psykisk ohälsa, ofta under frihetsberövande former, vilket kan göra uppdraget särskilt utmanande. Syfte: Att belysa psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande för tvångsvårdade patienter inom rättspsykiatrin. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design med induktiv ansats. Intervjuer genomfördes med psykiatrisjuksköterskor inom rättspsykiatrisk slutenvård. Datamaterialet analyserades med tematisk analys enligt Braun och Clarke. Resultat: Tre huvudteman identifierades: Samtalets betydelse för förändring och delaktighet, Att stödja hälsosamma levnadsvanor i vardagen och Att hantera individuella förutsättningar och vårdens villkor i det hälsofrämjande arbete. Det terapeutiska samtalet framstod som centralt för att främja trygghet, motivation och återhämtning. Vårdmiljön möjliggjorde och begränsade det hälsofrämjande arbetet, vilket krävde flexibel och personcentrerad omvårdnad. Diskussion: Examensarbetet visade att hälsofrämjande omvårdnad var möjlig även inom tvångsvård, under förutsättning att den vilar på etiska värden, organisatoriskt stöd och en relationsinriktad vårdkultur. Strukturerade insatser och tvärprofessionellt samarbete var avgörande. Slutsats: Examensarbetet visade att hälsofrämjande arbete i rättspsykiatrin var komplext men nödvändigt. Sjuksköterskor betonade en holistisk hälsosyn samt behovet av strukturerade insatser, samverkan och kompetensutveckling. En flexibel, personcentrerad vårdmodell kunde stärka återhämtning även under tvångsvård.