Trots omfattande riktlinjer och policyer för skolors säkerhet och krisberedskap finns det begränsad forskning om hur detta arbete genomförs i praktiken, särskilt gällande rektorers roll och kunskap om krisledarskap. Simuleringsbaserat lärande har lyfts fram som en metod för att utveckla professionella praktiker i högre utbildning, men dess effekt inom skolledarutbildning är ännu relativt outforskat. Vi utgår från Petridou et al.’ (2023) som illustrerar potentialen i att integrera immersiva simuleringsövningar i samhällsvetenskaplig utbildning. Syftet med denna studie är att undersöka simuleringsbaserade övningar i pedagogisk undervisning, närmare bestämt inom ramen för en kurs om att leda i kris för skolrektorer. Mer specifikt vägledde följande forskningsfrågor vår forskning:1. Vilken typ av nytta har simuleringsbaserade övningar inom utbildningsområdet risk- och krishantering för rektorer? 2. Vilka är rektorernas uppfattningar om hur simuleringsbaserade övningar bidrar till deras lärande om att leda i kris? För att ta uti med dessa forskningsfrågor tar vi teoretiskt stöd av Dunlop (2022) och de sju reflektiva dimensionerna som Dunlop menar främjas av experiment, ursprungligen för undervisning inom offentlig förvaltning. De reflektiva dimensionerna är ett sätt att främja kritiskt, reflexivt tänkande bland deltagarna så att de kan utveckla och finslipa de färdigheter som behövs av dem som skolledare i praktiken. Det handlar om att inleda samtal om känsliga ämnen, göra undervisningen inom att leda i kris mer inkluderande, att avmystifiera begrepp, förbättra kommunikationsförmågan, förbättra forskningsliteracitet, sätta det professionella bagaget på plats och göra att leda i kris roligt. Denna studie undersöker hur rektorer uppfattar nyttan av simuleringsbaserade övningar för att utveckla sin förmåga att leda i krissituationer. Studien bygger på data från rektorer som deltagit i kursen Att leda i kris 7,5 hp (AV), där ett av kursmomenten fokuserar på akuta kriser och genomförs i RCR Simulation Lab. I simuleringslabbet får rektorer öva på att hantera realistiska, men fiktiva, krisscenarier i en säker och kontrollerad miljö. Efter övningarna har deltagarna reflekterat över sina erfarenheter, vilket ligger till grund för denna kvalitativa studie. De preliminära resultaten visar att rektorerna uppfattar att de simuleringsbaserade övningarna bidragit till ökad självinsikt, stärkt självsäkerhet och förbättrad förmåga att fatta beslut i pressade situationer. Rektorerna beskriver även hur övningarna hjälper dem att skapa beredskap för oväntade händelser, att förstå vikten av att träna på krishantering i en realistisk kontext samt att lärandet förstärks genom samarbete och erfarenhetsutbyte med andra rektorer. Studien belyser vikten av simuleringsbaserat lärande inom rektorsutbildning och pekar på dess potential att utveckla rektorers professionella beredskap i akuta kriser. Den bidrar även till en vidare diskussionom hur simuleringsbaserade pedagogiska metoder kan integreras i ledarskapsutbildningar för att förbättra praktiskt lärande och beslutsfattande under komplexa förhållanden.