Leken är en central del av förskolans verksamhet och en viktig arena för barns lärande och utveckling. Denna studie undersöker pedagogers uppfattningar om deras delaktighet i barnens lek, med fokus på de möjligheter och utmaningar som uppstår. Studien bygger på intervjuer med pedagoger på förskolan och använder en tematisk analys för att identifiera mönster i deras erfarenheter och tankar. Materialet har analyserats utifrån samspelsteorin, med fokus på begreppen scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Pedagogerna uppfattar att delaktighet är avgörande för att stödja barns sociala, kognitiva och emotionella utveckling, men att den ofta begränsas av organisatoriska faktorer såsom resursbrist och rutinsituationer. Pedagogerna uttrycker också en balansgång mellan att vara närvarande och att inte störa barnens fria lek. Studien bidrar med kunskap om hur pedagoger kan stödja leken genom att balansera styrning och frihet samt hur deras roll kan optimeras trots strukturella hinder. Resultatet pekar på ett behov av ökade resurser för att pedagoger ska ges möjlighet att vara delaktiga i barnens lek.
Betyg i Ladok 250115.