Före 1900-talet kunde kvinnor med få undantag väljas varken till politiska eller kommunala förtroendeuppdrag. Riksdagens båda kamrar och stadsfullmäktige församlingarna runt om i landet var ännu år 1900 arenor exklusivt reserverade för män. I början av 1900-talet började dock detta ändras successivt, först 1910 öppnades val på lokal nivå för kvinnor att delta i där de kunde få förtroendeuppdrag i stadsfullmäktige och från 1921 kunde kvinnor ta plats i riksdagen. Det var en lång kamp för att få dessa rättigheter med många år av arbete och samarbetet utanför den politiska arenan. Dessa arbeten kom i formen av föreningar eller klubbar för att samla sig i kampen för rätten att få sin röst hörd i ett samhälle där synen på kvinnor var av en varelse som inte hade förmågan eller uppgiften att vara delaktig i utformning av samhället. Denna kamp för kvinnors politiska rättigheter och för rätten att göra sin röst hörd fördes även i Sundsvall i olika föreningar och klubbar som var inriktade för kvinnor. Även fast att de hade rättigheten att vara delaktig i lokalpolitiken, rent rättsligt, fanns fortfarande en kamp för kvinnorna att få ta plats i stadsfullmäktige. Den första kvinnan som kom in i Sundsvalls stadsfullmäktige var Elin Nilsson 1910. Det skulle dröja fram till 1919 innan nästa kvinna skulle komma in i Sundsvalls stadsfullmäktige. Denna studie angriper frågan om kvinnors nyvunna politiska rättigheter utifrån hur några politiska kvinnoorganisationer i Sundsvall identifierade sig med och arbetade för kvinnors intressen under denna formativa period på 1910- och 1920-talen. Samt hur dessa föreningar förändrades mellan tiden där kvinnor endast hade rätten till att vara delaktiga på lokal nivå och efter 1921 där kvinnor fick rätten att vara delaktiga på nationella nivå, hur påverkade detta kvinnoföreningens arbete?
Slutgiltigt godkännandedatum: 2024-06-26