Ett centralt tema i den kvalitativa forskningen om uppåtgående klassmobilitet är klassresan som ett individuellt projekt där klassresenären bryter upp med arbetarklassen, familjen och uppväxtplatsen. Denna ”klassresans kanon” som har kommit att dominera berättelsen om hur klassmobilitet ser ut och erfars har nyanserats av ett växande fält studier om klass och mobilitet vars syfte har varit att röra sig bort från ett ensidigt fokus på klass. Dessa studier har bidragit med en mer komplex bild genom att belysa hur andra identitetskategorier och ojämlikhetsskapande strukturer förändrar hur klass fungerar och hur klassmobilitet erfars.
Denna presentation, som är en del av mitt avhandlingsprojekt, fortsätter i detta spår. Med utgångspunkt i djupintervjuer diskuterar presentationen mobilitetserfarenheter hos klassmobila personer från den rasifierade arbetarklassen som har växt upp i ”förorten” i Sverige. Baserat på intersektionella teorier är syftet att utforska hur klassmobilitet erfars och formuleras i relation till klass, ”ras” och plats. Presentationen belyser den symboliska och sociala betydelsen som studiedeltagarna fäster vid sin klassmobilitet, särskilt i förhållande till familjen, samt tillskrivna och föreställda gemenskaper. De berättelser som studiedeltagarna lyfter fram utgör på så vis en kontrast till berättelsen om individuella ansträngningar och uppbrott, då deras klassmobilitet både formuleras som resultatet av kollektiva projekt och som ett sätt att kunna återgälda tidigare generationer för de strukturella orättvisor de behövt utstå. Utöver det beskrivs klassmobiliteten som ett sätt att kunna ge tillbaka till gemenskaper grundade i rasifierade, klassbaserade och spatiala ojämlikheter.