Föreliggande arbete erbjuder en kronologisk och systematisk, om än starkt komprimerad, genomgång av Sokratesproblemets historia. Denna granskning tar oss hela vägen från problemets vara och icke-vara under antiken, till dess uppkomst och genombrott under upplysningen och romantiken, och vidare ända fram till den pessimism jag lyfter fram som kännetecknande dagsläget i forskningen. Med denna historiska genomgång när jag inga illusioner om att ha lagt fram enheltäckande analys av forskningshistorian för de undersökningars del, vilka berör Sokratesproblemet. Jag begränsar mig till att lyfta fram vissa brytningspunkter, samt till att kartlägga de utvecklingslinjer som utgått från dessa. Så tas här också det generativa i utvecklingen vad gäller förhållningen till Sokratesproblemet för givet. Efter att grundligt ha bekantat mig med de verk som behandlar Sokratesproblemets historia, och efter att själv ha läst omfattande mängder av den forskningslitteratur dessa verk befattar sig med, har jag nämligen kunnat sluta mig till att en viss Zeitgeist varit bestämmande för hur Sokratesproblemet genom historien tacklats. Någon konsensus i förhållande till det sokratiska problemet har dock aldrig härskat.