Coronasituationen har påskyndat digitaliseringen av samhället. Den ökade digitaliseringen påverkar även den offentliga förvaltningen. Syftet med digitaliseringen av offentlig sektor är inte sällan att göra den mer tillgänglig och effektiv, till exempel genom att öka graden av automation vid ärendehandläggning och beslutsfattande. I syfte att effektivisera en ärendeprocess kan en myndighet insamla uppgifter från andra myndigheter och enskilda och på grundval av dessa uppgifter fatta automatiserade beslut. Vid automatiserade beslut tar ingen enskild befattningshavare aktivt del i beslutsfattandet. Ett automatiserat beslut kan föregås av profilering. Profilering skulle kunna beskrivas som ett förfarande som bygger på en serie statistiska slutsatser. Profilering används ofta för att göra förutsägelser om personer, genom att med hjälp av uppgifter från olika källor sluta sig till något om en enskild person grundat på statistiskt likartade kvaliteter hos andra personer. Automatiserat beslutsfattande, med eller utan profilering, kommer med all sannolikhet att få en ökad betydelse inom den offentliga förvaltningen. Inte sällan sägs att juridiken utgör ett hinder för digitaliseringen av offentlig sektor. I offentliga utredningar påtalas ofta att det råder en osäkerhet kring vilka rättsliga förutsättningar som föreligger när det gäller en övergång till förfaranden där stora datamängder används i förening med AI och anknytande maskininlärda algoritmer. Syftet med detta föredrag är att belysa rättsliga problem och utmaningar som myndigheter står inför när de ska övergå till automatiserade beslutsprocesser som inbegriper profilering, det vill säga automatiserade beslut som helt utgår ifrån en automatiserad bedömning av personliga egenskaper.