Denna studie undersöker hur verksamma lärare har hanterat läroplansförändringen där programmering fördes in som ett centralt innehåll i läroplanen. Studien avgränsar sig till en skola i form av en fallstudie och genomförs med lärare i grundskolan årskurs1 till 3 och rektor på samma skola. I bakgrunden synliggörs programmeringens historiki skolan från 1960 till nutid för att visa hur programmeringen har fortskridit genom åren. Med en grund i programmeringens utveckling i skolan går jag därefter in på läroplansteori för att ta del av vad som gäller vid läroplansförändringar, speciellt med inriktning mot programmeringen. Jag hanterar den information Skolverket bidrar med och tidigare forskning. Studiens teoretiska perspektiv är ramfaktorteori för att se vilka begränsningar det medför i skolverksamheten utifrån programmeringen. Metoden är grundad teori då den passar småskaliga projekt och utgår först från insamlade data som genererar teorier, där min insamlade data kommer från intervjuer med lärare och rektor. Analysen av resultatet visar gemensamma ramfaktorer inom tidsbrist, kompetens hos lärare, ekonomi och politiska aspekter. Genom dessa analyseras datainsamlingen. En slutsats är att det uppstår en gemensam positivitet gentemot läroplansförändringen, men det sätter fler krav på lärare i deras yrkesroll och digitala kompetens.