Rapporten lyfter fram ett antal anomalier och utmaningar som Försvarsmakten hotas av vid övergången från ett invasions- till ett insatsförsvar. De nya krigen kännetecknas av utdragna konflikter med kombinationer av militära och andra maktmedel och processer där hotet att sätta in militära resurser är vanligare än faktisk väpnad strid. Detta skapar behov av lokalkunskap, förhandlingsskicklighet, socialpsykologisk kunskap och kännedom om gradvis konfliktlösning. Frågor om etik och legitimitet accentueras. Sammantaget är de krav på förmågor som ställs bredare än tidigare och omfattar allt från krishantering vid låga konfliktnivåer, till väpnad strid mot en avancerad motståndare, nationellt som internationellt. Vilka visioner och mål som skall prägla det svenska militära engagemanget utomlands, och vad svenska soldater och officerare ska uträtta är oklart. Med dagens neddragningar av försvaret kan det dock bli problematiskt för Sverige att leva upp till både sina åtaganden internationellt, och bilden av sig själva som en modern försvarsmakt. Så länge denna fråga är otillräckligt besvarad riskerar också personalförsörjningen till Försvarsmakten att förbli osäker, och i avsaknad av tydliga huvudmannakrav bestäms en stor del av utvecklingen av verkställarens tolkning av verkligheten.