Mid Sweden University

This article-based dissertation, titled ”No One has Truly Grasped How Radical I Am”: Shame as a Site of Pain and Equality as a Vision in the Works of Lars Ahlin, comprises four articles and an introductory chapter. The purpose of the thesis is to illuminate shame as a central site of pain in Ahlin’s authorship and to broaden the understanding of his Christian vision of Equality. This is accomplished through thematic analyses of a series of motifs that have received little or no attention in previous research. Furthermore, the study examines how these motifs relate to the tension between shame and equality in the novels under examination.   

The first article investigates human characters’ responses to non-human animals in the novels Kanelbiten (1953), Stora glömskan (1954), and Fromma mord (1952), within a framework of animal ethics and animal-rights theology. The second article analyses the engagement with the biblical figure of Sophia Wisdom in Kanelbiten, Min död är min (1945), and Bark och löv (1961), situating the discussion in a feminist theological context. Both articles draw intertextual connections to Fyodor Dostoevsky’s The Brothers Karamazov (1879–1880). The third article examines the socially critical ritual practices depicted in Kanelbiten.

The fourth article turns to Min död är min, Kanelbiten, and Bark och löv. It highlights how Ahlin’s multifaceted maternal motif is intertextually connected both to critiques of patriarchal structures grounded in domination, competition, violence, and war, and to the radical vision of societal motherhood rooted in care, cooperation, community, and solidarity that forms the core of Elin Wägner’s Väckarklocka (1941) and the women’s literature of the 1930s and 1940s. Like the first two articles, the fourth also emphasizes the intertextuality within Ahlin’s own oeuvre, thereby contributing to a broader and deeper understanding of the motifs examined in the thesis.  

In dialogue primarily with feminist theologian Carol J. Adams’s central concept of the ”absent referent”, the introductory chapter underscores the interconnection of children’s, women’s, animals’, and nature’s vulnerability to violence and domination in patriarchal society, which confronts the reader in Ahlin’s novels. Adams’s ethics of care perspective, like Wägner’s social vision, stands as a counterforce to hierarchical society, thereby reinforcing the concept of societal motherhood as the hallmark of the Christian vision of equality in Lars Ahlin’s works.

Denna sammanläggningsavhandling, ”Ingen har egentligen förstått hur radikal jag är”: Skammen som smärtpunkt, jämlikheten som vision hos Lars Ahlin, innefattar fyra artiklar och en kappa. Den syftar till att synliggöra skammen som författarskapets smärtpunkt och vidga förståelsen av Lars Ahlins kristna vision om jämlikhet. Det görs genom tematiska analyser av en rad motiv, som i ringa grad eller inte alls har uppmärksammats i tidigare forskning, och hur dessa motiv förhåller sig till spänningsförhållandet mellan skam och jämlikhet i de undersökta romanerna.

I den första artikeln undersöks mänskliga gestalters bemötanden av icke mänskliga djur i romanerna Kanelbiten (1953), Stora glömskan (1954) och Fromma mord (1952) i ett djuretiskt och djurrättsteologiskt tolkningssammanhang. I den andra analyseras anknytningen till Bibelns Sofia Visheten i romanerna Kanelbiten, Min död är min (1945) och Bark och löv (1961) i en feministteologisk kontext. Analyserna i artikel ett och två relaterar intertextuellt till Dostojevskijs Bröderna Karamazov (1879–1880). Den tredje artikeln ägnas åt den samhällskritiska, religiösa och icke-religiösa, ritualpraktiken i Kanelbiten.

Artikel nummer fyra riktar blicken mot romanerna Min död är min, Om (1945), Kanelbiten och Bark och löv. Här belyses hur det sammansatta modermotivet hos Ahlin står i intertextuellt samband med både den kritik av patriarkala strukturer baserade på dominans, konkurrens, våld och krig – och den radikala vision om samhällsmoderlighet grundad i omsorg, samarbete, gemenskap och solidaritet, som är navet i Elin Wägners Väckarklocka (1941) och det kvinnolitterära 1930- och 1940-tal den tillhör. I den fjärde artikeln framhålls också, liksom i artikel ett och två, intertextualiteten inom författarskapet, och bidrar då till att bredda och fördjupa förståelsen av de motiv som analyseras i respektive artikel.

I dialog främst med feministen och teologen Carol J. Adams centrala begrepp den ”frånvarande referenten”, växer i avhandlingens kappa än tydligare fram den sammanlänkning av barns, kvinnors, djurs och naturs utsatthet för våld och dominans i det patriarkala samhället, vilken möter läsaren i Ahlins romaner. Adams omsorgsetiska perspektiv står, liksom Wägners samhällsvision, i stället för en motkraft till det hierarkiska samhället, och stöder därmed bilden av samhällsmoderligheten som den kristna jämlikhetsvisionens signum hos Lars Ahlin.