Bakgrund Den danska BIP-studien (Beskæftigelses Indikator Projektet) har haft som mål att identifiera och mäta nyckelindikatorer som kan användas för att förbättra arbetsmarknadsinsatser och strategier. Studien positionerar begreppen tilltro (förtroende för den arbetssökande) och jobbfokus (inriktning mot arbete) som centrala faktorer för arbetsmarknadsinkludering. BIP-resultaten har fått spridning i Sverige och i en svensk kommunal kontext för arbetsmarknadsinsatser väcker detta frågor om hur dessa begrepp förstås och omsätts i praktiken. Särskilt intressant är vilka normkollisioner som uppstår när handläggare ska balansera relationellt förtroendeskapande med en stark betoning på snabb jobbaktivering. Syfte Syftet med studien är att belysa hur föreställningar om tilltro, jobbfokus och handläggarrollen konstrueras och upprätthålls genom specifika medierade handlingar i det dagliga arbetet med arbetsmarknadsinsatser, samt vilka diskurser och maktrelationer som träder fram i dessa praktiker. Metod Studien genomfördes inom ramen för ett samskapande forskningsupplägg där forskare och praktiker samverkade tätt. Empiriskt material samlades in genom uppstartsmöten, workshops och fokusgruppsintervjuer med anställda vid ett antal kommunala arbetsmarknadsenheter och dess samordningsförbund. Analysen utfördes med medierad diskursanalys (MDA), där handläggarnas berättelser och erfarenheter ställdes i relation till texter från den danska BIP-studien. Genom att sammanföra praktiknära data med BIP-narrativet möjliggjordes en fördjupad förståelse för hur tilltro och jobbfokus medierar (dvs. både uttrycker och formar) handlingsmönster och normer i aktiveringsarbetet. Resultat Analysen visar på tydliga normkollisioner mellan policyideal och praktik. Tilltro framträder i BIP-inspirerad praktik som något som mäts och utvärderas, vilket förskjuter begreppet från en ömsesidig, relationell process till en moralisk prestationsindikator. Jobbfokus etableras som en dominerande norm som styr insatserna mot snabbaste möjliga väg till arbete. Detta kan skapa kortsiktiga lösningar och riskerar att marginalisera deltagare med komplexa behov, då andra former av progression (till exempel social stabilitet eller hälsa) hamnar i skymundan. Handläggarnas roll präglas av en dubbelhet: de förväntas både bygga förtroendefulla relationer och agera utifrån styrande indikatorer som fokuserar på att deltagaren ska nå arbete. Denna dubbelroll leder till spänningar i handläggarnas arbete, där deras professionella handlingsutrymme begränsas av ett ensidigt jobbfokus. Sammantaget belyser studiens resultat hur implementeringen av BIP-begreppen i svensk praktik skapar synliga kollisioner i normer mellan ett relationellt, individanpassat förhållningssätt och en standardiserad individualiserad aktiveringslogik.