Äldreomsorgen har länge präglats av inrutade arbetssätt, där omsorgen har bedrivits utifrån organisatoriska principer, vilket resulterat i en förskjutning av egenmakten för den äldre som är i ett omsorgsbehov. Äldreomsorgen i Sverige har under de senaste decennierna genomgått omfattande förvandlingar och kännetecknas numera av mer detaljstyrning och effektivisering. Likaså har äldreomsorgens chefer fått ett allt större ansvarsområde, med ett mer administrativt uppdrag, vilket bidragit till att enhetschefer har dragits längre bort från verksamheterna. Detta har resulterat i kvalitetsbrister inom äldreomsorgen, där bland annat arbetet för en trygg och delaktig vardag för äldre personer begränsats. Syftet med denna studie var att undersöka förutsättningar enhetschefer i kommunal äldreomsorg har för att tillämpa trygghet och delaktighet i det praktiska arbetet med äldre personer som bor på ett särskilt boende. Fem enhetschefer har deltagit i undersökningen, där enskilda intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Resultatet har analyserats med hjälp av innehållsanalys och meningskategorisering. Resultaten visar att enhetscheferna var väl insatta i betydelsen av begreppen trygghet och delaktighet, att det arbetat fram olika arbetsstrategier för att trygghet och delaktighet skall bli en naturlig del av arbetet. Sjukdomsbilder, anhörigas inverkan, personalbrist och ekonomiska tillgångar är delar som begränsar deras handlingsutrymme för att skapa trygghet och delaktighet för de äldre.Nyckelord: