Syftet med studien har varit att utreda vilka typer av lokalt härrörande avfall som skulle kunna fungera som potentiella rötningssubstrat tillsammans med matavfall i Kiruna kommun, samt vilka biogasutbyten som är möjliga att vänta sig från avfallen i frågan. Utöver detta har syftet varit att lägga fram tekniska och ekonomiska lösningar på hur biogas kan framställas, samt jämföra matavfallstransporter via vägnät med avloppsnätet för att utreda vilket alternativ som är mest lämpligt att använda sig av.
Metoden för att nå syftet har varit litteraturstudier, att jämföra med redan etablerade anläggningar och insamlingssystem samt utföra egna beräkningar och analyser gjorda på information och antagande gällande Kiruna kommun. Resultatet visade att en substratblandning på matavfall, avloppsslam, hästgödsel och slaktavfall skulle kunna generera strax under 400 000 nm3 fordonsgas per år och att en matavfallsinsamling utförd via vägnätet, men som anpassats till klimatet, var att föredra på grund av stora gasförluster i avloppsledningsnätet.
Resultatet visade på ett totalt insparande av drygt 683 ton koldioxidekvivalenter om året, dock ett behov av att öka avfallstaxan med 379 kronor per hushålls och år. En termofil våtrötning var den rötmetod som ansågs mest lämplig att använda sig av och för uppgradering av gasen är en så kallad vattenskrubber att föredra. Den viktigaste aspekten som kom upp i diskussionen var den ekonomiska biten och den miljömässiga vinsten, huruvida det är lämpligt att låta ett mindre minusresultat sätta stopp för en möjlighet att spara in stora mängder växthuspåverkande gaser. Resultatet från den enklare scenarioanalysen av köksavfallskvarnar i Kiruna diskuterades även, eftersom att det visade sig uppstå stora gasförluster i ledningsnät och reningsverk.