Förutom de 24 "officiella" svenska turistorganisationerna webbplatser finns i dagsläget också minst 21 "funktionella" webbplatser som gör anspråk på ett regionalt värdskap på internet.
Det konstateras i den här studien som syftar till att beskriva hur turismens samarbetsorganisationer använder webbplatser på Internet.
Studien visar på att de officiella samarbetsorganisationerna är överlägset mest aktiva som förmedlare av information till turistföretag, press, beslutsfattare och lokalbefolkning. De funktionella samarbetsorganisationerna är dock mer affärsinriktade än de officiella och utmanar den traditionella offentliga uppgiften med affärsmässiga verksamheter.
- Vi ser här en ny typ av konkurrens bland samarbetsorganisationer. Och den nya tekniken kommer förmodligen att skärpa den här konkurrensen ytterligare, menar Per Grängsjö, som är ansvarig på ETOUR för studien.
Man jämställer i allmänhet Webbplatser med trycksaker, och ser dem uteslutande som en kostnad. Sett till faktainnehållet erbjuds mest broschyrliknande innehåll och den vanligaste tjänsten är olika former av broschyrbeställning. Det är relativt ovanligt med affärsmässig användning av webbplatserna. Det är endast 17 av de 45, dvs. 38%, som erbjuder direkta möjligheter till handel. Av dessa är det 13 som erbjuder handel on-line. De vanligaste erbjudandena är logi, paketresor, stadspass, kartor, böcker och hantverk.
Det pågår en kommersialisering av turismens samarbetsorganisationer, de blir i allmänhet mer affärsinriktade. Ett tecken på strukturomvandlingen är att aktiebolag är den vanligaste associationsformen, och blir allt vanligare. Aktiebolagen har oftare handel på webbplatsen än andra. Studien indikerar behovet av fortsatta studier av institutionella processer inom turismens organisering.
Studien av turistrelaterade webbplatser - som genomfördes under hösten 2002 - är ett led i ett avhandlingsprojekt om turismens regionala samarbetsorganisationer. En utgångspunkt för en fortsatt utredning om institutionella processer inom turismens organisering.
Östersund: European Tourism Research Institute (ETOUR) , 2003. , s. 57