Mittuniversitetet

Inkludering kan ses vara en viktig aspekt i förskolan, detta för att alla barn oavsett behov ska inneha en plats och känsla av trygghet, dock kan inkluderingsarbetet föra med sig ett flertal dilemman att hantera för att kunna realiseras i praktiken. Det framkommer utifrån tidigare forskning och undersökningar att förskollärare innehar olika uppfattningar när det innefattar inkluderingsarbetet relaterat till barn i behov av särskilt stöd vilket kan skapa olika konsekvenser i förskolepraktiken. Denna studie hade syftet att bidra med kunskaper om förskollärares uppfattningar om inkluderingsarbetet, barn i behov av särskilt stöd och dilemman med arbetet. I studien intervjuades sju förskollärare som deltog i studien, detta genom semistrukturerade intervjuer. Insamlat datamaterial där förskollärares uppfattningar framkommer utifrån deras svar vid intervjuerna analyserades med hjälp av en tematisk analys utifrån Braun och Clarkes (2006) variant för tematisk analys. Vid analysering av datamaterial, presentation av resultatet och i diskussion när studiens resultat presenteras i relation till tidigare forskning användes Nilholms specialpedagogiska perspektiv, vilka är kompensatoriskt-, kritiskt-, och dilemmaperspektiv som teoretiska glasögon. Resultatet visade att förhållningssättet var en viktig strategi för inkluderingsarbetet av barn i behov av särskilt stöd. Andra inverkande strategier utifrån förskollärares uppfattningar var samsyn i arbetslaget, och samverkan med andra professioner samt vårdnadshavare. I resultatet framkom dilemman, att förskolläraren ständigt ställs inför dilemman att hantera och att det inverkar i inkluderingsarbetet på olika sätt. Förskollärares uppfattningar och beskrivningar av inkluderingsarbetet relaterat till barn i behov av särskilt stöd visade att när det innefattar barn i behov av särskilt stöd behöver förskolläraren befinna sig både på individ- och kollektiv nivå. Utifrån det som framkommit i studien visar det på en ständig balansgång för förskollärare att förhålla sig till, detta för att de både behöver se till alla barns enskilda behov samtidigt som de behöver skapa inkluderande möjligheter för alla barn i förskolepraktiken.