Mittuniversitetet

Denna studie riktar in sig på pedagogers uppfattningar om hur de agerar i barns lek för att stödja barns språkande. Vi har utfört en kvalitativ studie med fyra icke-deltagande observationer på fyra olika förskolor och fyra semistrukturerade intervjuer utifrån vår pilotstudie på två olika förskolor. Analysen är genomförd med fokus på pedagogers uppfattningar om hur verksamma pedagoger i förskolan interagerar med barn i lek med sitt språkande för att främja och stödja barns språk. Studien tar utgångspunkt i två frågeställningar: Hur beskriver pedagoger att de använder sitt eget språkande när de deltar i barns lek, samt på vilket sätt deltar pedagoger i barns lek på förskolor. För att uppfylla vårt syfte utgår analysen från en teoretisk tematisk analysmetod med teoretisk utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar på att pedagoger anser att det är viktigt med kunskap om barns och vuxnas samspel och en eftertanke med hur de talar med barnen för att det ska ge ett språkligt lärande och berika barns ordförråd. Pedagogerna framhåller att de har en ambition om att språkstarka barn kan leka själva medan barn med en mindre vokabulär behöver mer stöttning av de vuxna, vilket resulterar i att pedagogerna stöttar upp med sitt språkande med barn som inte är språkstarka. En övergripande slutsats i vår studie är att intervjuerna och observationerna har gett oss olika inblickar av var ambitionen ligger och hur det kan se ut i verksamheterna. Pedagoger i intervjuerna har pratat utifrån deras egen kompetens, målmedvetenhet och språkligt förhållningssätt, medan några av observationerna har visat på pedagoger som inte använt ett främjande förhållningssätt för att skapa dialoger och språkliga sammanhang