Mittuniversitetet

Språket är en väsentlig del i människans vardag och utvecklas dagligen genom olika språkliga sammanhang. Syftet med detta arbete är att undersöka vad forskningen säger om högläsning och dess koppling till språkutveckling hos elever. Arbetet syftar även mot att identifiera och sammanställa främjande respektive utmanande delar i arbetet med högläsning. Lärare använder högläsning som ett språkutvecklande verktyg i undervisningen som ämnar mot att bland annat utveckla elevernas språkrelaterade förmågor. För att besvara det här arbetets syfte tillämpas Vygotskijs sociokulturella teori som innebär att människor lär genom samspel med andra människor. Genom att kombinera denna teori med högläsning kan vi bättre förstå hur lärare kan skapa klassrumssituationer där eleverna kan lära från varandra, samtidigt som de utvecklar egna språkrelaterade förmågor. I det här arbetet analyseras en kombination av både handböcker och forskning som behandlar högläsning, stödjandet av förmågor och språkutveckling. Under resultatsavsnittet redogörs och sammanställs det resultat som har hämtats från forskningen, vilket även sker parallellt med analysen. Resultatet visar till exempel att tidigare erfarenheter kring och av högläsning påverkar hur elever upplever högläsning i skolan. Med rätt planering kan lärare skapa meningsfulla högläsningslektioner där samtliga elever i klassen kan medverka, oavsett tidigare läsvana.