Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.