Syftet med studien är att undersöka elevernas möjligheter till att skapa och ge uttryck för sina identiter i kursen Svenska 1 på gymnasiet. Genom att jämföra hur eleverna positionerar sig själva och andra i sina texter på ett yrkesprogram respektive ett studieförberedande program, samt hur deras lärare positionerar eleverna och sig själva i förhållande till dem får jag syn på en del av identitetsskapandet som sker inom skolan. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Janks (2010) förståelse av Critical literacy och materialet analyseras genom en kritisk diskursanalys. Resultatet visar att eleverna som går bygg- och anläggningsprogrammet ofta positionerar sig i ett underifrånperspektiv, där de på olika sätt hävdar sin grupptillhörighet och argumenterar mot fördomar de förutsätter finns mot dem. De skriver både personligt om vad de är, men också - och ibland ännu mer - vad de inte är. Esteteleverna positionerar sig istället ovanifrån och skriver fram sig själva som kulturintresserade, studiemotiverade, empatiska och politiskt korrekta medan de distanserar sig från arbetarklass och “dåligt språk”. Positioneringarna i elevtexterna stämmer väl överens med hur deras lärare kategoriserar eleverna, och i estetelevernas texter reproduceras många av de värderingar som läraren själv uttrycker är viktiga. Resultatet kan förstås som ett synliggörande av hur eleverna på estetprogrammet har större möjligheter till att positionera sig på olika sätt och betraktas som viktiga röster i ett vidare perspektiv medan byggeleverna i hög utsträckning begränsas till att motbevisa eller infinna sig i redan satta normer. Samtidigt finns tydliga ramar och normer för tyckande även för de öppna esteterna. Slutsatsen är att båda elevgrupperna styrs av lärarnas föreställningar om eleverna, vilket utgör både möjligheter och begränsningar beroende på hur de föreställningarna ser ut.
Godkänt datum 2021-08-24