Denna studie behandlar förändringar av den kinesiska förskolan under de fyra moderniseringarna efter Maos död. Med bas i det fältarbete som genomfördes i Kina 1997 undersöks förändringar på två nivåer; dels en systemnivå (strukturella förändringar) och dels en verksamhetsnivå (läroplan, aktiviteter och ideologi), med betoning på förändringar under 1990-talet. Förändringar inom förskolan beskrivs och diskuteras i ett historiskt kontext, där förändringar av både policy och praxis undersöks. Förändringar inom utbildning är nära knutna till sociala, politiska, ekonomiska och kulturella förhållanden. Sålunda har innehåll, process och resultat av reformer av den kinesiska förskolan påverkats av nationella målsättningar med reformerna, förskoleinstitutionernas sociala kontext och organisatoriska karaktär, familjestruktur och familjepolitik samt undervisningens och lärandets specifika professionella kultur. Senare strukturella reformer inom den kinesiska förskolan har präglats av det övergripande nationella målet - ekonomisk utveckling. Den tidigare välfärdsmodellen inom förskolan, vilken betraktades som en del i ett socialistiskt system, är under omvandling till en ny konkurrensutsatt modell i syfte att svara upp mot det politiska kravet om marknadsanpassning. Förskolans läroplan, lärares attityder till barn och deras professionella aktiviteter har därför omformats i anslutning till nya föreställningar om barns behov och förmågor, nya uppfattningar om barns utveckling samt, inte minst, den nya "moderniseringskunskap" som har blivit alltmer dominerande i Kina under 1990-talet.