Merparten av tidigare forskning gällande matematikångest har varit fokuserad på elever på högstadie- och gymnasienivå, forskning gällande elever i grundskolans tidigare år är inte lika omfattande. Men det har konstaterats att matematikångest kan förekomma redan i unga åldrar och därför behövs mer studier om detta fenomen. Syftet med denna studie är att ta reda på förekomsten av matematikångest bland en elevgrupp bestående av 70 elever i årskurs tre samt att utreda hur lärare arbetar med elever som lider av matematikångest. För att ta reda på förekomsten av matematikångest i elevgruppen har det utförts en enkätundersökning som är baserad på känsla av sammanhang (KASAM) teorins tre centralabegrepp: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. För att utreda hur lärare arbetar med att förebygga och motverka matematikångest har intervjuer utförts med fem olika lärare. Intervjuer och svaren analyserades sedan med utgångspunkt från teorin. En av slutsatserna som dras från studien är att det förekommer matematikångest i den undersökta elevgruppen i årskurs tre. Det konstateras också att lärarna inte hade någonkunskap om själva begreppet eller fenomenet matematikångest. Däremot visade det sig att alla lärare arbetat med elever som lider av matematikångest men att de inte hade diagnostiserat beteendet som matematikångest. Slutsatsen är att lärare har arbetssätt för att arbeta med matematikångest, men dessa arbetssätt är mer generella för alla svårigheter. I enkätundersökningen är slutsatsen att det förekommer tendenser till matematikångest hos några av eleverna i elevgruppen.