Mid Sweden University

Det moderna samhället är en komplex och multipelt ojämlik ordning. Här förenas opersonliga maktrelationer där människor underkastas abstrakta kategorier med till synes omoderna och arkaiska hierarkier. Dessa ojämlikheter är inte på väg att försvinna av sig själva eller till följd av fortsatt modernisering; de är integrerade delar av den moderna kapitalismen. Ojämlikhetens kartografi är en reflektion över detta komplexa och multipelt ojämlika landskap. Antologins kapitel rör sig över olika empiriska och teoretiska fält men förenas av en strävan efter att belysa, utmana och bidra till att avskaffa ojämlika sociala ordningar. Tillsammans bildar de en mosaik av perspektiv som vidgar förståelsen av den mångfald av ojämlikhet som utgör det moderna samhället.

This article contributes to a form-genetic critique of post-Marxist discourse theory. We argue that the concepts of sign value, equivalence and the empty signifier project the logic of the value-form onto social reality in general. We trace the roots of the concept of sign value in structural linguistics to the Lausanne school of marginalism and reconstruct its permutation in post-Marxist discourse theory as developed by Ernesto Laclau and Chantal Mouffe. We argue that the projection of the value-form through the key concepts of discourse theory relates to how discourse theory inherits the marginalist premises of structural linguistics. Drawing on Genevieve Vaughan’s theory of commodity exchange as a one-word language, we suggest that the empty signifier reflects the objective conceptuality of the money form of value, not a universal aspect of social and political reality. This projection of the value-form eternalises capitalist social forms and promotes a politics which discounts proletarian and ‘popular’ self-activity.

I denna artikel utvecklas en teori om ekonomiska former som förmedlare av sociala ojämlikhetsformer, som konstitueras tillsammans med och förbinder olika maktordningar, till exempel konstruktioner av ras, klass och kön. Teorin utvecklas utifrån analyser av hur bestämda konstruktioner av ras har konstituerats tillsammans med varuformen och lönearbetet, och hur denna samkonstituering av raskonstruktioner och ekonomiska former reproducerar dualistiska tankeformer som kan spåras till varuformens förhistoria. Analysen av samkonstitueringen av ekonomiska former och bestämda konstruktioner av ras illustrerar hur i övrigt särskilda ojämlikhetsformer på grund av nämnda samkonstituering får vissa gemensamma symboliska drag och samuttrycks i relation till en karakteristiskt modern dualism. Dessa drag möjliggör i sin tur olika sätt på vilka ojämlikhetsformer (i detta fall ras och klass) sammanfogas och förstärker varandra, vilket illustreras i en diskussion om lönearbetets bestämmande tudelning i fritt och ofritt arbete.

This analysis starts off from the contemporary relevance of the theory of ‘the radicalism of tradition’, arguing that it presents a challenge to Marxism because Marxist work has not sufficiently attended to elements of a theory of worker subjectivity scattered in the critique of political economy. This theory is located on a lower level of abstraction than is commonly assumed and can be applied to subjective dynamics in labour militancy. However, this requires that some basic categories in Marx’s critique are reconsidered, especially those that do not seem immanent to the capitalist social formation, categories that appear, and have mostly been read, as the ahistorical ground on which properly social forms arise. Therefore, apparently ahistorical categories pertaining to use value and concrete labour’s use value for capital are explored to reconstruct a theory relating capital’s positing of labour to contemporary militancies that appropriate tradition. In contrast to the view of tradition as external to capital, the view advanced is that ‘reactionary radicalism’ relates to how capital, as totalizing social form, abstracts tradition. Furthermore, tradition is radicalized through a negative subjectivity inherent to the commodification of labour power and the real subsumption of labour; proletarian experience is a precondition of radicalized tradition. 

I sin artikel analyserar Magnus Granberg förändringar i klasskampens former mot bakgrund av förändringar i det svenska samhällets klasstruktur. Genom att fokusera klasskampens kvalitativa formförändringar går analysen i polemik mot en företrädesvis kvantitativ tradition i svensk och internationell forskning om arbetskonflikter. Inom ett differentierat konfliktmönster där arbetare kombinerar vad Granberg identifierar som fordistiska, logistiska och reproduktiva maktresurser uppstår nya kampformer, här illustrerat av den ”kollektiva uppsägningen” vars slagstyrka inte minst härrör från tilltagande varufiering av offentliga tjänster. För att förstå förändringarna i konfliktmönstret används kvantitativa och kvalitativa data som belyser hur klasstrukturens och kapitalets omvandling aktualiserar nya proletära medvetande- och kampformer. I ett komparativt perspektiv kan det framväxande svenska konfliktmönstret sägas motsvara utmärkande drag i det internationella kampuppsving som skett efter den ekonomiska krisen 2007–2009.

This analysis of the work of George Herbert Mead and Alfred Sohn-Rethel compares their respective accounts of the formation of the self. The analysis proceeds from two important similarities: the effort to understand self-consciousness not as primordial but as the product of social processes, and the view that these processes form a circuit: the self arises from consciousness’ return to itself, concluding a movement whereby consciousness is first externalized onto objects and then internalized, taking on the insular shape of self-consciousness. What sets the two accounts apart is the site from whence the self returns: objects. In Mead, the self returns from meaningful objects, and this same (intersubjective) meaning is entangled with the process of self-formation. In contrast, for Sohn-Rethel, the self returns from objects whose meaning is not established intersubjectively but objectively: the self is the unintended consequence of commodity exchange. In Mead, interaction among people affords meaning to objects and thus evokes the self; in Sohn-Rethel, interaction among commodities evokes an objective meaning that renders people as selves. Interpretative sociology should attend to the objectively and unconsciously meaningful forms analyzed by Sohn-Rethel. To illustrate this conclusion, reference is made to a certain experience of the social under neoliberalism.