Projektet visar att små kommuner skulle vara betjänta av en sammanhållen insats
där hänsyn tas till rektorers engagemang och arbetsbelastning. Vidare behöver
den familjära kulturen hanteras som både tillgång och ibland som ett hinder, när
tillexempel roller sammanblandas. Den geografiska spridningen behöver tas i
beaktande i arrangerandet av insatsen, med möjlighet till korta digitala
avstämningar snarare än långa fysiska träffar. Utöver detta har vikarier setts som
en svårighet när det gäller insatser i små förskolor, vilket insatsen också behöver
ta hänsyn till.
Ovanstående slutsatser framkommer utifrån vårt forskningsprojekt om
möjligheter och begräsningar för statliga insatser i perifera förskolor. Projekt har
fokuserat på små förskolor vilka har varit med i den statliga insatsen Samverkan
för bästa förskola och skola (SBS). Dessa små förskolor ses som perifera i
förhållande till större förskolor som också ingår i den statliga insatsen för
skolutveckling. Begreppen centrum och periferi förstås i den här studien som en
relation mellan två parter där den större skolan är mer normerande än den andra
(jmf. Lund, 2023). Det empiriska materialet i vår studie omfattade åtgärdsplaner
och del- och slutrapporter från SBS-insatser samt intervjuer med personer som
deltagit i insatsen. Projektet avsåg att bidra med kontextfördjupande kunskap om
perifera förskolor i relation till förskolor förlagda i centralorter. Empirin är
indelat i två fall (fall 1 och fall 2). Tillsammans visar empirin att småskalighet
skapar både möjligheter och begränsningar, där fall 1 främst belyser
organisatorisk sårbarhet och fall 2 relationella och kulturella villkor i
vardagspraktiken. Tillsammans pekar de mot att hållbar utveckling i små
kommuner kräver både strukturell stabilitet och relationell bärighet, därutöver
vkrävs tydliga roller och forum kombinerat med gemensam riktning, tillit och
arbetssätt anpassade till små enheters förutsättningar.