Mittuniversitetet

This study explores the adaptive capacity of managers in street-level organizations (SLOs) in response to global crises. Using a Swedish municipality as a case study, we explore the challenges encountered by managers during the extended COVID-19 pandemic. The abilities required to manage the crisis differ from the challenges and skills typically associated with professional crisis managers. We propose the term ‘turbulence manager’ to describe the unique challenges in SLOs and the skills required to navigate the situation, particularly the delicate balance between crisis management and regular duties. In conclusion, this study emphasizes the crucial role of SLO managers in crisis adaptation, highlighting their ability to mitigate the impact of turbulence by creatively adjusting their existing routines. 

Klimatförändringar utgör ett allvarligt hot mot människors hälsa och kräver att hälso- och sjukvården tar en aktiv roll i klimatanpassningen. Denna kunskapsöversikt visar att sjukvårdens anpassning måste utgå från dess kärnuppdrag: att skydda människors liv och välbefinnande. 

Ökad frekvens av extremväder, luftföroreningar och infektionssjukdomar skapar nya utmaningar för vården. Trots detta saknas en tydlig strategi för hur sjukvården ska hantera dessa förändringar. Kunskapsöversikten visar att det behövs en samordnad nationell plan där resurser avsätts för att både förebygga och hantera klimatrelaterade hälsorisker. Idag ser vi en obalans där klimatanpassning ofta prioriteras bort i en redan pressad vårdsektor. Detta leder till att ansvaret faller på enskilda regioner och vårdinrättningar, vilket skapar ojämlikheter och ineffektivitet. 

En viktig del av klimatanpassningen är att integrera klimatfrågor i hälso- och sjukvårdens styrning, utbildning och forskning. Ett ökat fokus på klimat och hälsa i vårdutbildningar behövs, så att framtida vårdpersonal är rustade för de utmaningar som klimatförändringarna innebär. Samtidigt måste forskning finansieras och riktas mot lösningar som möjliggör en mer klimattålig sjukvård, inklusive utveckling av klimatanpassad infrastruktur och sjukvårdssystem. Kunskapsöversikten rekommenderar att:

Hälsa bör införlivas i all utformning och genomförande av klimatanpassning, med hälso- och sjukvårdspersonal engagerade i varje steg. Den politiska ledningen bör prioritera klimatåtgärder inom landet, regioner och kommuner och över nationsgränserna med fokus på miljörättvisa och främjande av hälsan hos utsatta befolkningar.Klimatutbildning bör införlivas i hälso- och sjukvårdens professionsutbildningar för att säkerställa att en grundläggande kunskap byggs upp inom alla sektorer och att kritiskt tänkande utvecklas.Forskningsfinansiering bör stimulera klimatsmarta initiativ, inklusive grön och klimattålig infrastruktur och sjukvårdssystem, samt hälsosamma miljöer.

This study aims to examine the ambiguity and uncertainty surrounding crisis management and the implementation of national recommendations in two public-sector organizations during the initial phase of the coronavirus disease 2019 (COVID-19) pandemic. This study is based on two case studies: a municipality and a county administrative board in Sweden. Data were collected through interviews, surveys, and participation in meetings, and they were analyzed using a practice theory lens. The results demonstrate a lack of knowledge and uncertainty regarding the crisis management structure, leading to conflicting interpretations of rules, recommendations, and decision-making procedures. The somewhat uncoordinated response from central authorities had a significant impact on local handling of the crisis, requiring higher management to spend considerable time interpreting the regulations and adjusting them to the local situation. The lack of clear decision procedures and support from higher management creates frustration and anxiety among operational managers. Organizations struggle to keep up with fast-changing guidelines and implement them effectively, resulting in an increased workload and challenges in prioritizing resources. The study also reveals concerns about the long-term consequences and ability to maintain quality in core activities during a wide-ranging crisis as the COVID-19 pandemic.

Following COVID-19, the responsibility principle guiding emergency preparedness and crisis management in Scandinavian countries has once again faced criticism. In order to make sense of the current discussions surrounding this principle, this study uses Bacchi's framework of “What's the problem represented to be” to explore its development and perceived problems and effects in Denmark, Norway, and Sweden. The study examines how policy documents have problematized the responsibility principle and the historical contexts that prompted the adoption of the principle, tracing its evolution from 1989 to 2019, before the outbreak of COVID-19. It scrutinizes the role of key institutions, legislative changes, and historical events, such as crises and geopolitical shifts, in shaping crisis management practices. The analysis identifies several recurring issues in crisis management, highlighting two overarching problems: fragmented responsibilities and difficulties in balancing decentralization with centralization, both of which result in insufficient coordination. By comparing the experiences of these countries, this study provides valuable insights into the historical foundations and organization of crisis management systems in Scandinavia prior to COVID-19.

This study takes the perspective of civil society and aims to examine how different volunteers are framed both by others and themselves, and how terms such as ‘mixed blessing’ (used to describe volunteers as both a blessing and a curse) affect how volunteers are perceived during a crisis. Our objective is to further understand the consequences this may entail regarding how voluntary resources are integrated and requisitioned. Interviews were conducted with volunteers involved in the response to a large forest fire in Västmanland, Sweden in 2014. The results show four different types of volunteers, which we have classified as: the caring neighbourhood volunteers, pre-organised emergency volunteers, non-emergency professionals, and unneeded volunteers. Their contribution in a crisis is related to three areas: when they arrive at the scene (time), what resources they bring (resources), and whether or not pre-established arrangements to integrate them into the operation exist (structure). The study results indicate the need to develop and apply various strategies for efficient use of different volunteers' resources to ensure crisis preparedness. 

Detta är en avrapportering av forskningsprojektet Sverige brinner: en studie av frivilliginsatser och lokalbefolkningens krisberedskap under skogsbränderna sommaren 2018. Projektet är ett så kallat akutbidrag som har finansierats av FORMAS under perioden december 2018 – december 2020. Syftet med forskningsprojektet i sin helhet har varit att studera hur olika typer av frivilliga samt boende i de branddrabbade områdena upplevde och hanterade skogsbränderna sommaren 2018. Den här rapporten fokuserar vid frivilligheten i samband med skogsbränderna genom att utgå från följande frågeställningar: På vilka sätt, och i vilken omfattning, inkluderades frivilliga under Skogsbränderna 2018? Hur förändrades detta över tid? samt Vilka kategorier av frivilliga aktiverades under Skogsbränderna 2018? Vad karaktäriserade dessa? Resultatet visar att frivilligas insatser var betydelsefulla och att de inkluderades i hög grad. Inkluderingen kom dock med vissa förbehåll, där frivilliga utan organisatorisk tillhörighet hade det betydligt svårare att bli inkluderade, i jämförelse med de frivilliga som engagerade sig genom en organisation. Sammantaget belyser den här rapporten krisfrivillighetens mångfald och komplexiteter

Utvärderingen av länsstyrelsens interna krisledningsarbete av Covid-19 pandemin under perioden mars till augusti 2020 visar att stora delar av arbetet fungerade bra, men att det också finns ett antal utmaningar där främst enkätsvaren och intervjuerna visar på förhållanden som behöver ses över inför liknande situationer. Arbetet i staben verkar ha fungerat bra. De största problemen som tas upp är 1)balansen mellan det ordinarie arbetet och stabsarbetet, 2) otydligheten mellan stab och ledning 3) oron inför stabsarbetet bland dem som tidigare inte arbetat i stab, samt 4) behovet av utbildning för att sitta i stab. Vi ser också att det finns ett mer strukturellt problem med ”ledningsmodellen i svensk förvaltning”. Ser vi till upplevelserna kring arbetets utförande lyfts flera förbättringsområden fram. Främst gäller detta den upplevda stressen, den initiala upplevelsen av brist på kompetens och utbildning samt den upplevda frånvaron av uppskattning för utfört arbete. Vidare finns även en upplevelse att den kritik och feedback som lyfts fram, särskilt initialt, inte alltid har tagits tillvara. Gällande stabsarbetet lyfts brist på erfarenhet och kompetens av att arbeta i stab fram. Flera uttrycker en initial osäkerhet vad som förväntades och hur uppdraget skulle utföras. Samverkan mellan stab och ledning är ytterligare ett problem som lyfts fram. Dessa brister är inte ovanliga vid en kris. De problem som lyfts fram upplevs ha påverkat det interna arbetet och därmed även utförandet av det uppdrag länsstyrelsen har. I några fall lyfter respondenterna fram att problemen till viss del åtgärdats under arbetets gång, men att länsstyrelsen behöver se över vissa delar i det interna arbetet vad gäller hur uppdraget kring pandemin utförts. Vidare framkommer att kunskapsnivåerna varierat både inom och mellan de olika frågorna som tagits upp i enkäten. Det är dock det viktigt att betona att det finns flera områden där svaren skiljer sig stort.

The aim of this study is to investigate what women do in disaster situations and how both men and women perceive and discuss the work of women. These patterns were evidenced in the stories that were told following the largest forest fire in the modern history of Sweden in July 2014. The study is based on 31 retrospective interviews with volunteers involved in combating the forest fire and concentrates on stories about the supportive work of women during this disaster. The results indicate that women were praised when they followed traditional norms but were denigrated when they performed what were viewed as male-coded tasks. The stories reveal norms concerning what a woman is and is not by focusing on women's age and clothing and by directly and indirectly questioning their abilities and authority. The norms are also rendered visible by the positive attention that women receive while describing doing what is expected of them.