miun.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 8 av 8
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Falk, Stefan
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap.
    Pocock, Tessa
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap.
    Vetterli, Adrien
    Huner, N.P.A.
    Synergistic effects of salinity and temperature in an extremophilic Antarctic alga (Chlamydomonas raudensis UWO 241). Photosynt. Res. 91: 298-2992007Ingår i: Proceedings from the 14th International Conference on Photosynthesis, Glasgow, 2007: Published in Photosynthesis Research, vol 91: 298-299, 2007, s. 298-299Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 2.
    Gylle, A Maria
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap, teknik och matematik.
    Physiological adaptations in two ecotypes of Fucus vesiculosus and in Fucus radicans with focus on salinity2011Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Fucus vesiculosus L. (Blåstång) är en brunalg som i huvudsak växer i tidvattenzonen i marint vatten men arten klarar också att växa konstant under ytan i det bräckta Bottenhavet. Norska havet och den del av Bottenhavet, där algerna är insamlade i denna studie, har salthalterna 34-35 psu (praktisk salthaltsenhet) respektive 4-5 psu. F. radicans L. Bergström et L. Kautsky (Smaltång) är en nyligen upptäckt art (2005) som har utvecklats i Bottenhavet. F. radicans och Bottenhavets ekotyp av F. vesiculosus växer sida vid sida och har tidigare ansetts vara samma art. Sett till hela Östersjön, så ändras ytans salthalt från 25 till 1-2 psu mellan Östersjöns gräns mot Kattegatt och norra Bottenviken. Den låga salthalten i Östersjön beror på det höga flödet av sötvatten från älvarna och på ett litet inflödet av saltvatten i inloppet vid Kattegatt. Salthaltsgradienten är korrelerad med antalet arter som minskar med minskad salthalt. Östersjön är ett artfattigt hav och de arter som finns är till stor del en blandning av söt- och saltvattenarter. Det finns bara ett fåtal arter som är helt anpassade till bräckt vatten och F. radicans är en av dem. Exempel på miljöskillnader för F. vesiculosus i Norska havet och i Bottenhavet är salthalten, tidvattnet, ljuset och temperaturen. Tidvattnet i Norska havet gör att algerna växlar mellan att vara i vattnet och på land, vilket utsätter algerna för stora ljusskillnader, snabba och stora temperaturväxlingar samt även torka. De alger som växer i Bottenhavet har däremot en jämnare och lägre temperatur, istäcke på vintern och mindre tillgång på ljus eftersom de alltid lever under vattenytan. Skillnaderna i miljön mellan växtplatserna leder till skillnader i fysiologiska anpassningar. Anledningen till att F. vesiculosus och F. radicans valdes som studieobjekt i denna avhandling är att de är viktiga nyckelarter i Bottenhavet. F. vesiculosus och F. radicans är de enda större bältesbildande alger som finns i det artfattiga ekosystemet och de används därför flitigt som mat, gömställe, parningsplats och barnkammare för t.ex. fisk. Att de är nyckelarter gör det angeläget att försöka förstå hur algerna är anpassade och hur de reagerar på miljöförändringar för att få veta hur de kan skyddas och bevaras. F. radicans inkluderades även för att se hur en naturlig art i Bottenhavet är anpassad i jämförelse med den invandrade F. vesiculosus. Marin F. vesiculosus inkluderades för att vara en artreferens från artens naturliga växtplats.

    Studien visar att det finns fler vattenlösliga organiska substanser (finns vissa organiska substanser som har en proteinskyddande funktion) i den marina ekotypen av of F. vesiculosus än i Bottenhavets ekotyp. Anledningen till detta föreslås vara en anpassning till att växa i tidvattenzonen. Vid lågvatten utsätts F. vesiculosus från Norska havet för starkt ljus, uttorkning, och snabba temperatur- växlingar vilket gör att den kan behöva dessa organiska substanser som skydd mot fria syreradikaler som bildas under lågvattenexponeringarna. F. vesiculosus från Bottenhavet har troligen mist förmågan att syntetisera dessa substanser på grund av anpassning till att hela tiden växa under ytan. Mängden mannitol (socker) är högre i den marina ekotypen av of F. vesiculosus än i Bottenhavets ekotyp. Detta föreslås bero på högre fotosyntetiskt maximum i F. vesiculosus från Norska havet jämfört med ekotypen från Bottenhavet. Skillnaden i fotssyntetiskt maximum är bland annat kopplat till ljus- och salthaltskillnaden på algernas växtplatser. Denna teori styrks av att både fotosyntesen och halten av mannitol ökar i Bottenhavets ekotyp när den behandlas i högre salthalt.

    Studien visar även att båda ekotyperna av F. vesiculosus samt F. radicans har ett ojämnt förhållande mellan fotosystem II och I (PSII och PSI) med en dominans av PSI. Denna slutsats är baserad på fluorescens emissions mätningar vid 77 K (-196 °C) och mätning av den relativa mängden D1 protein (motsvarar PSII) och PsaA protein (motsvarar PSI). F. vesiculosus från Bottenhavet visar ett emission spektrum som pekar mot en jämnare fördelning av PSII och PSI jämfört med den marina ekotypen och F. radicans. Detta stämmer dock inte med förhållandet mellan D1/PsaA som indikerar att alla tre har mer PSI än PSII. Förklaringen till avvikelsen mellan metoderna antas vara att F. vesiculosus från Bottenhavet har större ljus-infångande antennpigment än marin F. vesiculosus och F. radicans. De tydliga skillnaderna i 77 K fluorescens emission spektra mellan Bottenhavets F. vesiculosus och F. radicans visar att denna metod kan användas som säker artidentifiering.

    Den marina ekotypen av F. vesiculosus har högre fotosyntetiskt maximum än de båda arterna från Bottenhavet. Mätningar av den relativa mängden av enzymet Rubisco, viktigt för upptaget av koldioxid hos växter och alger, visar att mängden enzym är en sannolik förklaring till skillnaden i fotosyntetiskt maximum mellan den marina ekotypen av F. vesiculosus och F. radicans och detta är troligen en normal artskillnad. Mängden Rubisco kan dock inte förklara skillnaden i fotosyntetiskt maximum mellan de båda ekotyperna av F. vesiculosus. För att undersöka vad skillnaden mellan dessa två beror på så föreslås istället mätningar av Rubisco’s koldioxidfixeringshastighet.

    Det är en ökning av fotosyntetiskt maximum i Bottenhavets ekotyp av F. vesiculosus när den behandlas i högre salthalt (10, 20 och 35 psu) och det högsta fotosyntetiska maximumet uppmättes i alger som behandlats i 10 psu. Denna ökning beror inte på ökning i den relativa mängden av Rubisco. Ökningen i fotosyntesen speglas dock av en ökning av den relativa mängden PsaA. Detta antas bero på att det behövs mer energi i form av ATP och att en ökning av detta kan ske på grund av att mer PsaA kan driva den cykliska elektrontransporten i fotosyntesreaktionen. Ökat behov av ATP antas bero på en ökning av Rubisco aktiviteten men mätning av aktiviteten krävs för att bekräfta detta.

     

  • 3.
    Gylle, A. Maria
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Avdelningen för naturvetenskap.
    Nygård, Charlotta A.
    Cty Adm, Dept Environm, S-87186 Harnosand, Sweden .
    Svan, Carina I.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Avdelningen för naturvetenskap.
    Pocock, Tessa
    Heliospectra AB, S-50630 Boras, Sweden.
    Ekelund, Nils G. A.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Avdelningen för naturvetenskap.
    Photosynthesis in relation to D1, PsaA and Rubisco in marine and brackish water ecotypes of Fucus vesiculosus and Fucus radicans (Phaeophyceae)2013Ingår i: Hydrobiologia, ISSN 0018-8158, E-ISSN 1573-5117, Vol. 700, nr 1, s. 109-119Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to investigate photosynthetic differences between the marine, Norwegian Sea ecotype and the brackish, Bothnian Sea ecotype of F. vesiculosus and F. radicans and to see whether photosynthetic differences could be connected with the relative amounts of D1 protein (PSII), PsaA (PSI) protein and/or Rubisco. For this purpose, we tested if a higher photosynthetic maximum (P (max)) in the Atlantic Ocean ecotype of F. vesiculosus relative to the Baltic Sea ecotype, and an increase of the P (max) in Baltic Sea ecotype of F. vesiculosus at higher salinity, could be due to an increase in the relative amounts of Rubisco. The proteins have been evaluated on a relative basis. Immunoblot signals showed that the amount of Rubisco was higher in both ecotypes of F. vesiculosus than in F. radicans, but no differences could be detected between the two ecotypes of F. vesiculosus. The results suggest an uneven photosystem protein stoichiometry in Fucus, with more of the PSI protein PsaA relative to the PSII protein D1. The difference in P (max) between the two ecotypes of F. vesiculosus might be related to the difficulties for the algae to adapt to the environment in Bothnian Sea.

  • 4.
    Jonsson, Bengt Gunnar
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap, teknik och matematik.
    Tedebrand, Jan-Olof
    Några botaniska utflyktsmål i Medelpad2010Ingår i: Medelpads flora / [ed] Lidberg, R. & Lindström, H., Uppsala: SBF-förlaget , 2010, s. 634-663Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 5.
    Lönnell, Niklas
    et al.
    Plant Ecology, Department of Botany, Stockholm University, Stockholm, Sweden.
    Hylander, Kristoffer
    Plant Ecology, Department of Botany, Stockholm University, Stockholm, Sweden.
    Jonsson, Bengt Gunnar
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för tillämpad naturvetenskap och design.
    Sundberg, Sebastian
    Swedish Species Information Centre, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden.
    The Fate of the Missing Spores - Patterns of Realized Dispersal beyond the Closest Vicinity of a Sporulating Moss2012Ingår i: PLoS ONE, ISSN 1932-6203, E-ISSN 1932-6203, Vol. 7, nr 7, s. e41987-Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    It is well-known that many species with small diaspores can disperse far during extended temporal scales (many years). However, studies on short temporal scales usually only cover short distances (in, e.g., bryophytes up to 15 m). By using a novel experimental design, studying the realized dispersal, we extend this range by almost two orders of magnitude. We recorded establishment of the fast-growing moss Discelium nudum on introduced suitable substrates, placed around a translocated, sporulating mother colony. Around 2,000 pots with acidic clay were placed at different distances between 5 m and 600 m, in four directions, on a raised bog, with increased pot numbers with distance. The experiment was set up in April-May and the realized dispersal (number of colonized pots) was recorded in September. Close to the mother colony (up to 10 m), the mean colonization rates (ratio of colonized pots) exceeded 50%. At distances between 10 and 50 m colonization dropped sharply, but beyond 50 m the mean colonization rates stabilized and hardly changed (1-3%). The estimated density of spores causing establishments at the further distances (2-6 spores/m(2)) was realistic when compared to the estimated spore output from the central colonies. Our study supports calculations from earlier studies, limited to short distances, that a majority of the spores disperse beyond the nearest vicinity of a source. The even colonization pattern at further distances raises interesting questions about under what conditions spores are transported and deposited. However, it is clear that regular establishment is likely at the km-scale for this and many other species with similar spore output and dispersal mechanism.

  • 6.
    Moles, A. T.
    et al.
    Univ New S Wales, Sch Biol Earth & Environm Sci, Evolut & Ecol Res Ctr, Sydney, NSW 2052, Australia .
    Peco, B.
    Univ Autonoma Madrid, Fac Ciencias, Dept Interuniv Ecol, Terr Ecol Grp, E-28049 Madrid, Spain .
    Wallis, I. R.
    Australian Natl Univ, Res Sch Biol, Canberra, ACT 0200, Australia .
    Foley, W. J.
    Australian Natl Univ, Res Sch Biol, Canberra, ACT 0200, Australia .
    Poore, A. G. B.
    Univ New S Wales, Sch Biol Earth & Environm Sci, Evolut & Ecol Res Ctr, Sydney, NSW 2052, Australia .
    Seabloom, E. W.
    Univ Minnesota, Dept Ecol Evolut & Behav, St Paul, MN 55108 USA .
    Vesk, P. A.
    Univ Melbourne, Sch Bot, Parkville, Vic 3010, Australia .
    Bisigato, A. J.
    Consejo Nacl Invest Cient & Tecn, Ctr Nacl Patagon, RA-9120 Puerto Madryn, Argentina .
    Cella-Pizarro, L.
    Consejo Nacl Invest Cient & Tecn, Ctr Nacl Patagon, RA-9120 Puerto Madryn, Argentina .
    Clark, C. J.
    Woods Hole Res Ctr, Falmouth, MA 02540 USA .
    Cohen, P. S.
    Stanford Univ, Stanford, CA 94305 USA .
    Cornwell, W. K.
    Vrije Univ Amsterdam, Inst Ecol Sci, Dept Syst Ecol, NL-1081 HV Amsterdam, Netherlands .
    Edwards, W.
    James Cook Univ, Sch Marine & Trop Biol, Cairns, Qld, Australia .
    Ejrnæs, R.
    Univ Aarhus, Natl Environm Res Inst, DK-8420 Ronde, Denmark .
    Gonzales-Ojeda, T.
    Univ Nacl San Antonio Abad Cusco, Fac Ciencias Forestales & Medio Ambiente, Madre De Dios, Peru .
    Graae, B. J.
    Umea Univ, Climate Impacts Res Ctr, Dept Ecol & Environm Sci, Abisko Naturvetenskapliga Stn, S-98107 Abisko, Sweden .
    Hay, G.
    James Cook Univ,Univ Adelaide, Sch Earth & Environm Sci, Adelaide, SA 5005, Australia .
    Lumbwe, F. C.
    Univ Zambia, Dept Biol Sci, Lusaka 10101, Zambia .
    Magaña-Rodríguez, B.
    Victoria Univ Wellington, Sch Biol Sci, Wellington, New Zealand .
    Moore, B. D.
    James Cook Univ, Sch Marine & Trop Biol, Townsville, Qld 4811, Australia .
    Peri, P. L.
    Univ Nacl Patagonia Austral, INTA, CONICET, RA-9400 Rio Gallegos, Santa Cruz, Argentina .
    Poulsen, J. R.
    Woods Hole Res Ctr, Falmouth, MA 02540 USA .
    Stegen, J. C.
    Pacific NW Natl Lab, Div Biol Sci, Richland, WA 99352 USA .
    Veldtman, R.
    Univ Stellenbosch, Dept Bot & Zool, Ctr Invas Biol, ZA-7602 Matieland, South Africa .
    von Zeipel, Hugo
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Avdelningen för ämnesdidaktik och matematik.
    Andrew, N. R.
    Univ New England, Ctr Behav & Physiol Ecol, Armidale, NSW 2351, Australia .
    Boulter, S. L.
    Griffith Univ, Griffith Sch Environm, Environm Futures Ctr, Nathan, Qld 4111, Australia .
    Borer, E. T.
    Univ Minnesota, Dept Ecol Evolut & Behav, St Paul, MN 55108 USA .
    Cornelissen, J. H. C.
    Vrije Univ Amsterdam, Inst Ecol Sci, Dept Syst Ecol, NL-1081 HV Amsterdam, Netherlands .
    Farji-Brener, A. G.
    INIBIOMA CONICET, CRUB UNC, Lab Ecotono, RA-8400 San Carlos De Bariloche, Rio Negro, Argentina .
    Degabriel, J. L.
    James Cook Univ, Sch Marine & Trop Biol, Townsville, Qld 4811, Australia .
    Jurado, E.
    Univ Nuevo Leon, Fac Ciencias Forestales, Linares 67700, Mexico .
    Kyhn, L. A.
    Aarhus Univ, Natl Environm Res Inst, DK-4000 Roskilde, Denmark .
    Low, B.
    Low Ecol Serv, Alice Springs, NT 0871, Australia .
    Mulder, C. P. H.
    Univ Alaska Fairbanks, Inst Arctic Biol, Fairbanks, AK 99775 USA .
    Reardon-Smith, K.
    Univ So Queensland, Australian Ctr Sustainable Catchments, Toowoomba, Qld 4350, Australia .
    Rodríguez-Velázquez, J.
    Univ Nacl Autonoma Mexico, Ctr Invest Ecosistemas, Morelia 58190, Michoacan, Mexico .
    De Fortier, A.
    Univ Zululand, Dept Zool, ZA-3886 Kwa Dlangezwa, Kwazulu Natal, South Africa .
    Zheng, Z.
    Chinese Acad Sci, Xishuangbanna Trop Bot Garden, Mengla 666303, Yunnan, Peoples R China .
    Blendinger, P. G.
    Univ Nacl Tucuman, CONICET, RA-4107 Yerba Buena, Tucuman, Argentina .
    Enquist, B. J.
    Univ Arizona, Dept Ecol & Evolutionary Biol, Tucson, AZ 85721 USA .
    Facelli, J. M.
    NTNU, Dept Biol, N-7491 Trondheim, Norway .
    Knight, T.
    Washington Univ, Dept Biol, St Louis, MO 63105 USA .
    Majer, J. D.
    Curtin Univ Technol, Curtin Inst Biodivers & Climate, Perth, WA 6845, Australia .
    Martínez-Ramos, M.
    Univ Nacl Autonoma Mexico, Ctr Invest Ecosistemas, Morelia 58190, Michoacan, Mexico .
    Mcquillan, P.
    Univ Tasmania, Sch Geog & Environm Studies, Hobart, Tas 7001, Australia .
    Hui, F. K. C.
    Univ New S Wales, Sch Math & Stat, Sydney, NSW 2052, Australia .
    Correlations between physical and chemical defences in plants: Tradeoffs, syndromes, or just many different ways to skin a herbivorous cat?2013Ingår i: New Phytologist, ISSN 0028-646X, E-ISSN 1469-8137, Vol. 198, nr 1, s. 252-263Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Most plant species have a range of traits that deter herbivores. However, understanding of how different defences are related to one another is surprisingly weak. Many authors argue that defence traits trade off against one another, while others argue that they form coordinated defence syndromes. We collected a dataset of unprecedented taxonomic and geographic scope (261 species spanning 80 families, from 75 sites across the globe) to investigate relationships among four chemical and six physical defences. Five of the 45 pairwise correlations between defence traits were significant and three of these were tradeoffs. The relationship between species' overall chemical and physical defence levels was marginally nonsignificant (P = 0.08), and remained nonsignificant after accounting for phylogeny, growth form and abundance. Neither categorical principal component analysis (PCA) nor hierarchical cluster analysis supported the idea that species displayed defence syndromes. Our results do not support arguments for tradeoffs or for coordinated defence syndromes. Rather, plants display a range of combinations of defence traits. We suggest this lack of consistent defence syndromes may be adaptive, resulting from selective pressure to deploy a different combination of defences to coexisting species.

  • 7.
    Pocock, Tessa
    et al.
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap, teknik och matematik.
    Vetterli, Adrien
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap, teknik och matematik.
    Falk, Stefan
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för naturvetenskap, teknik och matematik.
    Evidence for phenotypic plasticity in the Antarctic extremophile Chlamydomonas raudensis Ettl. UWO 2412011Ingår i: Journal of Experimental Botany, ISSN 0022-0957, E-ISSN 1460-2431, Vol. 62, nr 3, s. 1169-1177Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Life in extreme environments poses unique challenges to photosynthetic organisms. The ability for an extremophilic green alga and its genetic and mesophilic equivalent to acclimate to changes in their environment was examined to determine the extent of their phenotypic plasticities. The Antarctic extremophile Chlamydomonas raudensis Ettl. UWO 241 (UWO) was isolated from an ice-covered lake in Antarctica, whereas its mesophilic counterpart C. raudensis Ettl. SAG 49.72 (SAG) was isolated from a meadow pool in the Czech Republic. The effects of changes in temperature and salinity on growth, morphology, and photochemistry were examined in the two strains. Differential acclimative responses were observed in UWO which include a wider salinity range for growth, and broader temperature- and salt-induced fluctuations in Fv/Fm, relative to SAG. Furthermore, the redox state of the photosynthetic electron transport chain, measured as 1–qP, was modulated in the extremophile whereas this was not observed in the mesophile. Interestingly, it is shown for the first time that SAG is similar to UWO in that it is unable to undergo state transitions. The different natural histories of these two strains exert different evolutionary pressures and, consequently, different abilities for acclimation, an important component of phenotypic plasticity. In contrast to SAG, UWO relied on a redox sensing and signalling system under the growth conditions used in this study. It is proposed that growth and adaptation of UWO under a stressful and extreme environment poises this extremophile for better success under changing environmental conditions.

  • 8.
    Rönnander, Jonas
    Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Avdelningen för naturvetenskap.
    Genetisk variation hos fjällkvanne, Angelica archangelica ssp. archangelica, med avseende på två enzymsystem samt grobarhet hos 19 populationer på Färöarna2014Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Rapporten beskriver två komplementära studier (Isozymstudie för två enzymsystem, pgm och gpi, samt en studie av grobarhet) av Fjällkvanne, Angelica archangelica ssp. archangelica, med frön insamlade på Färöarna under september 2000. Insamlingen utfördes från 19 populationer och från 2<N<27 individer. Isozymstudien, N=55, 15 pop., visade på två alleler för båda enzymsystemen. De båda enzymsystemen föreföll även vara kopplade då frekvenserna för pgm-2 och gpi-1 tydligt följdes åt. På Färöarnas västra sida kunde en hög andel av allel A1 observeras för båda enzymsystemen och i söder kunde en hög andel av allel A2 observeras. Ingen signifikans kunde ses för att Färöarna skulle vara ett genetiskt isolat och således måste frön migrera till öarna, troligtvis över Nordsjön. De insamlade fröna uppvisade även en diversitet med avseende på grobarhet, där grobarheten var signifikant lägre än tidigare studier. Grobarheten uppvisade en högre grobarhet (v0=0,19) för de västliga populationerna samt en låg grobarhet (v0=0,034) för de populationer som nås av frön från söder. Vi kan därför göra antagandet att Färöarnas population får genetiskt material från väster (eg. Island och Grönland) samt från söder (eg. Storbritannien). Studier av material från dessa länder skulle tydligare visa på möjliga spridningsvägar.    

1 - 8 av 8
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf