Denna rapport visar att såväl Jämtland som Västernorrland har en könssegregerad
arbetsmarknad. Detta gäller både den vertikala könssegregeringen, d.v.s. att män i
större utsträckning innehar chefsposter, och den horisontella könssegregeringen, d.v.s.
att större delen av arbetsmarknaderna i Västernorrland och Jämtland utgörs av yrken
som i huvudsak innehas av antingen män eller kvinnor. Även i sociala sfären återfinns ett
ojämlikt förhållande mellan män och kvinnor. Kvinnor tar ut en mycket större del av
föräldraförsäkringen och är sjukskrivna i en större utsträckning än män. Kvinnor är också
i regel mer utbildade än män men har trots detta genomgående en lägre lön.
Rapporten visar också att det finns tydliga regionala skillnader. Dels så skiljer sig de båda
länen åt i flertalet hänseenden, dels så skiljer de sig från genomsnittet i Sverige. Ett
exempel på detta är att Jämtland har en större andel kvinnliga chefer än såväl rikssnittet
som Västernorrland. Ett annat exempel är att skillnaden mellan löneinkomster mellan
könen är lägre i Jämtland än i Västernorrland och Sverige som helhet. En generell trend
kan skönjas där Jämtland visar upp en något högre jämställdhet än rikssnittet samtidigt
som Västernorrland visar upp en lägre grad av jämställdhet som i de flesta fall ligger i
paritet med eller något under rikssnittet. Följaktligen kan två slutsatser dras. (1)
Jämställdarbetet måste fortsatt vara en prioritet för att vidare stärka de bägge länens
attraktionskraft och utvecklingspotential. (2) De insatser som görs måste vara regionalt
känsliga, d.v.s. beakta länets specifika karaktär och historia, för att få en stark och
långvarig effekt på jämställdheten.