Hur har den nordiska forskningen om språk och kön växt fram och hur ser fältet ut idag? Vilka är de teoretiska och metodiska utmaningar vi har att tackla i framtiden? Den åttonde nordiska konferensen om språk och kön ägde rum på Södertörns högskola den 10 och 11 oktober 2013 och ägnades åt dessa frågor. I Könskonstruktioner och språkförändringar publiceras tio artiklar från konferensen. Volymen visar på den bredd som finns inom ämnet, men också på trender och tendenser som dagens forskare särskilt intresserar sig för. Ett starkt tema i konferensvolymen är feministisk språkpolitik, och fler artiklar rör det nya pronomenet hen. Men det finns också artiklar som berör forskningsfältets framväxt i Norden och mer framåtblickande bidrag om hur forskningen kan bli en del av den antidiskriminerande politiska aktivismen av idag.
The Swedish gender-neutral pronoun hen has occasionally been used since at least the 1960s. In the beginning of the new millennium its use increased among LGBT people and feminists. In 2012 a media debate concerning the pronoun attracted great public attention, making it clear that the pronoun had both friends and enemies. The aim of this article is to describe what happened in 2012 as a feminist reform initiative to promote gender inclusion and make language less sexist, and to map the use of the pronoun in public Swedish after the debate. The study draws on language planning theory, especially theoretical explorations of how to understand the link between language planning and larger political issues. To describe the feminist reform initiative, five circumstances were identified as having a major impact on the process: linguistic properties, central agents, political context, public language cultivation institutions, and media attention. To map the use of the pronoun four public written discourses were investigated: government agencies' web pages, motions from members of the Riksdag, academic papers and daily newspapers. The main results were that the reform initiative was deeply intertwined with the larger societal and political context, that the pronoun was used in the ongoing debate on gender equality and sexual politics, and that the pronoun is being used to some extent, especially in student essays.
I år är det 200 år sedan Sophie Adlersparre föddes. Vem sa du? Sophie Adlersparre. Kallades Esselde. Ringer inga klockor? Nåväl, du är inte ensam…
Karin Mårdsjö (2001a, 2001b) har visat på hur måltidslitteratur inte bara lär ut hur man ska hushålla och laga mat, utan att den också ofta har ambitionen att reglera kvinnors och mäns plikter i hushållet. Historiskt sett har måltidslitteraturen oftast riktats till en kvinnlig målgrupp, och var också i hög grad skriven av kvinnor. Det var också framförallt kvinnans roll som diskuterades och fastställdes, utifrån hennes funktion som hushållerska och husmor. Den funktionen tilläts i vissa fall anta nästan religiösa proportioner, som när Charles Emil Hagdahl i sin kokbok Kokkonsten som vetenskap och konst utnämnde husmodern till samhällsordningens medelpunkt, med potential att skapa ”huslig sällhet på jorden” . Mårdsjö frågar vad vi då kan förvänta oss av framtidens kokböcker ”inte minst med tanke på att matlagning och husliga göromål idag sysselsätter fler än kvinnan i familjen” (2001 b, s. 320). Hur ser det ut i dagens måltidslitteratur, nu då även männen förväntas kunna stå i köket och laga mat? I dagens flod av kokböcker finns det ett stort antal högt profilerade manliga kokboksförfattare. Jag har just påbörjat en studie av en av dessa manliga kokboksförfattare, Per Morberg. Hans kokbok, Morberg. Scenen, livet och konsten att laga mat, har enligt förlaget sålt 200 000 ex, vilket gör Per Morberg till en av de populäraste kokboksförfattarna just nu. Och så här skriver Morberg apropå sitt ursprung: ”…i Bibeln står det att mannen kom först. Det är skönt att läsa”. (Morberg 2007, s. 60). Också dagens kokboksförfattare har alltså åsikter om ordningen mellan könen. I föredraget kommer jag att jämföra vad Hagdahl skrev om kvinnor och män mot slutet av artonhundratalet med vad Morberg skriver i början av tjugohundratalet, och försöka sätta in skillnaderna i ett genusvetenskapligt perspektiv. Hur skrivs kvinnor och män fram i Hagdahls kokbok, och hur skrivs de fram i Morbergs? Och vad säger detta oss om den ständigt pågående omförhandlingen av den kulturella konstruktionen av kvinnligt och manligt?
In this article, the cookery book recipe is understood as a textual cultural tool helping in the mundane but important everyday task to get food on the table. The article examines the function and culinary-ideological potential of the recipe through an analysis of pizza-recipes. By using theoretical concepts such as cultural tool, subject position and culinary ideology, the textual activities of the recipes are described and compared. The material consists of different pizza recipes, taken from four cookery books. The cookery books represent four different culinary traditions: one classic/traditional cooking and three dietary regimens: the raw food-diet, the LCHF-diet and the 5:2-diet. The result shows both similarities and differences among the recipes. On one level, all four recipes show the same structure, which is what makes them a cultural tool for teaching the skill to use different ingredients to make a tasty and filling dish. There were also differences between the recipes, according to the different culinary ideologies of the cookery books. The analysis shows how the recipe’s function as a culinary ideological tool evolves in the interplay between the similarities and differences between the classic and the dietary pizza recipes. The culinary-ideological potential of the recipe as a cultural tool has economic, ecological as well as important health aspects, which make its features, functions and use important to study.
Svenskan har i det könsneutrala hen fått ett nytt personligt pronomen. Ordet verkar ha funnits åtminstone i femtio år, men det är framförallt under de senaste åren som ordet har uppmärksammats och spridits. Ordets ursprung är delvis höljt i dunkel, men många tolkar det som ett lån från finskans hän. En del tycker att det är en praktisk lösning på ett språkligt problem, andra att det är ett djävulens påfund. Under 2012 debatterades ordets vara och icke-vara flitigt i de svenska etermedierna, på nätet – och säkerligen också kring många middagsbord. Jag har intresserat mig för hen som ett exempel på en feministisk språkreform (Milles 2011), och håller för närvarande på med en undersökning, finansierad av Svenska Akademien, av ordets etableringsgrad i den offentliga sverigesvenskan. Har hen faktiskt börjat användas i myndigheternas externa kommunikation, i tidningstext och i akademisk prosa? Konferensens tema, Sverige som pluricentriskt språk, gjorde dock att jag blev nyfiken på hur det såg ut i Finland. Har hen också börjat användas i finlandssvenskan? Å ena sidan har debatten kring hen i huvudsak förts i Sverige, men närheten till finskan borde å andra sidan bädda för att de finlandssvenska talarna har lättare att acceptera och använda ordet. Jag kommer i mitt föredrag presentera resultatet av en mindre studie av bruket i sverigesvenskt och finlandssvenskt tidnings- och myndighetsspråk. Resultatet visar att hen används mycket mer i sverigesvenskan än i finlandssvenskan. Vilka huvudsakliga faktorer som kan antas ha bidragit till denna skillnad diskuteras i slutet av föredraget. Referenser: Milles, Karin (2011): ”Feminist language planning in Sweden”. I: Current Issues in Language Planning. 12:1, S. 21-33.
Från sitt rum på Fjällgatan, där det diktades, skrevs och kritiserades, lade Sophie Adlersparre grunden till den svenska feministrörelsen. Inte minst bidrog hennes arbete som redaktör till att många av tidens viktigaste röster fick rum i offentligheten. I år skulle Esselde ha fyllt 200 år.
The article deals with the construction of gender and sexuality in contemporary Swedish dictionaries. Feminist linguists have pointed out the reproductive force of dictionaries and shown their sexist attitudes towards women. Traditionally, dictionaries are compiled by men for men in a patriarchal society, based on the speech and writing of men. And dictionaries not only tell us about the views and attitudes of the society, they also actively reinforce and reproduce those views. Central words for sexual organs and sexual activities in nine Swedish dictionaries have been analysed. The analysis shows that the female sexuality is not made invisible or passive in a systematic way. For example, the clitoris is described as an active organ “causing orgasm” in two of the dictionaries and the definition of intercourse given in a dictionary intended for use in compulsory school is at least partly non-heterosexist. Dictionaries from the twenty-first century have also included a neutral colloquial word for the female genitalia – which has been thought of as absent in Swedish. All this can be interpreted as an effect of the relatively strong political influence of feminism, struggle for gender equity and the gay movement in Sweden in the past decade. And due to the reproductive force of the dictionaries, this is a good sign of progress.
The aims of this thesis were to describe the verbal interaction in workplace meetings and to relate them to the order of gender. The material consists of five workplace meetings with both female and male participants and was transcribed using a system developed for the purposes of the study. Both the videotapes and transcripts were used in the analyses. Three main studies were carried out. The first study aimed at describing the structuring of the verbal interaction during the meetings, especially in comparison with ordinary conversation. The second study tested the hypothesis that the men in the meetings would dominate the verbal interaction. The third study aimed at describing narratives in the material, especially two narratives told by a male participant in one of the meetings. The methods used in the studies combined qualitative analysis of small sections of talk with quantitative analysis of variables, coded in the material as a whole. The first study showed many similarities between the five meetings in the way interaction was structured, which indicated the possibility that the workplace meeting represents an activity type of its own. One main result was that although the meetings were managed with almost no formal procedures, the verbal interaction was still very structured, and handled with practices belonging to ordinary conversation used in an activity-specific way. The quantitative analysis showed no great differences between the men and the women and the hypothesis was not clearly verified. Two variables indicated that the men dominated the interaction and one variable indicated that the women dominated the interaction, but on the whole the similarities between the men and the women were greater than the differences. The qualitative analysis of the narratives showed how the narratives in the meetings were an interactional achievement and how their meaning was negotiated in the interaction. The analyses also showed how the meaning of the narratives was influenced by normative conceptions about masculinity and thus could be a means of doing gender.