Kommunala folkomröstningar ger kommuninvånarna en möjlighet till att direkt uttrycka en kollektiv åsikt kring en specifik frågeställning. Denna åsikt behöver inte respekteras av de folkvalda, utan beslutsmakten kvarstår, folkomröstningar till trots, hos de politiska organen. Ville man verkligen delegera makten direkt till medborgarna vore det ändå möjligt att genom en lagändring ta bort den rådgivande aspekten i lagparagrafen kring kommunala folkomröstningar som stipulerar: Folkomröstningar är rådgivande (KomL§ 24). Även om rådgivande folkomröstningar har blivit allt vanligare på kommunal nivå är det viktigt att komma ihåg att det också fortsättningsvis är upp till kommunfullmäktige att besluta om arrangerandet av en folkomröstning. Detta innebär därmed att ifall lagstiftningen kring folkomröstningar skulle ändras från att vara rådgivande till att bli direkt beslutsfattande skulle troligtvis även den mentala tröskeln höjas bland kommunfullmäktigen i Finland för att ordna folkomröstningar. Detta kan säkert delvis också förklara varför det i skrivande stund inte förs någon större politisk debatt kring att ta bort det rådgivande elementet från kommunala folkomröstningar.
Det som den kommunala folkomröstningen i Korsholm också har lärt oss, eller kanske mest ytterligare bekräftat, är att kommungränser tenderar att röra upp känslor. Detta kunde också förväntas i och med att kommuntillhörighet är en del av mångas identiteter, och därmed något som värdesätts på emotionella grunder. Det var också högst tydligt i fallet Korsholm (Setälä et al., 2020, s. 6). Därmed blir denna typ av frågeställningar lätt polariserande i och med att emotioner och rationella argument blandas om vart annat. Detta gäller ändå för all form av politik. Emotioner är och förblir en del av det politiska beslutsfattandet eftersom individer har känslor, vilket följaktligen också gäller för politiker. Det är dessa känslor som sedan svallar över hos en del när olika sakfrågor ska diskuteras. I fallet Korsholm resulterade detta i att det uppstod ett tydligt misstroende mellan de båda sidorna i kommunsammanslagningsfrågan (Setälä et al., 2020, s. 15).
När en kommunal folkomröstningsprocess inleds bör ändå alla inblandade parter vara medvetna om vilken polariseringsprocess som kan sättas i rullning. Kombinationen av en polariserande process (folkomröstning) och en polariserande fråga (kommunsammanslagning) kan, utgående från våra resultat, helt klart leda till en del negativa samhällseffekter, åtminstone på kort sikt. En kommunalpolitiker i ett representativt politiskt system är invald för att jobba för kommuninvånarnas bästa och att utgående från tillgängliga fakta fatta beslut med det målet i ständig åtanke. När nya fakta tillkommer i ett ärende bör ändå politiker kunna vara beredda att omvärdera en tidigare åsikt, och även ändra åsikt i en fråga. Detta borde inte vara kontroversiellt på något sätt utan är i allra högsta grad något som man borde kunna förvänta sig av folkvalda representanter.
När en kommun väljer att arrangera en folkomröstning bör man förstå vilka krafter som kan släppas lös och vilka effekter en sådan kan bidra till, både på kort och på lång sikt. Som vår studie visar består dessa effekter trots att själva sakfrågan är slutdiskuterad, och kan möjligtvis på sikt även bli bestående. Vi anser ändå att det i skrivande stund, och utgående från dessa resultat, är alldeles för tidigt att prata om mer bestående effekter. Vi hoppas ändå att framtida studier kommer att följa upp våra resultat för att undersöka ifall effekterna faktiskt har blivit av mer bestående karaktär. Avslutningsvis vill vi uppmana kommunala beslutsfattare att noga tänka efter ifall en kommunal folkomröstning är rätt väg att gå ifall det enda syftet är att få en uppfattning kring medborgaropinionen i en specifik fråga. Ifall det är syftet räcker det, enligt vårt tycke, med en professionellt genomförd opinionsundersökning i kommunen. Att ett uttryck för folkviljan upplevs som mer ”officiell” genom en folkomröstning har ingen betydelse om syftet bara är att kolla medborgaropinionen. Om syftet däremot är att ge kommuninvånarna makten att besluta utgången i en fråga är en folkomröstning att föredra. Oberoende av tillvägagångssätt är det viktigt att vara tydlig med vad det egentliga syftet är med att höra folkviljan.