Abstrakt
Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur personal vid
krisberedskapsenheterna vid Länsstyrelsen skapar mening och förståelse om planeringen för civilt
försvar och hur dem uppfattar de utmaningar som denna planering kan komma att generera vid den
regionala nivån.
För att uppnå syftet studeras förståelsen och meningsskapandet om civilt försvar bland personal
inom krisberedskapsenheterna. Genom en fenomenologisk ansats och Karl E. Weicks teorier om
meningsskapande, studeras hur aktörer på den regionala nivån genom språk och handling, skapar
mening och förståelse. Utifrån detta kan strukturen, alltså krisberedskapssystemet, ses som det
ramverk och den kontext inom vilket vi studerar frågeställningarna. Det empiriska materialet består
av intervjuer och deltagande observationer.
Slutsatserna påvisar att det huvudsakligen är genom tidigare erfarenheter, social interaktion och
information som aktörerna på den regionala nivån skapar mening och förståelse under den pågående
kunskapsuppbyggnadsfasen inför planeringen för civilt försvar. De utmaningar som aktörerna genom
meningsskapandet identifierat är kunskapsbrist, avsaknad av inriktning, svårighet att etablera
samverkan med näringslivet, avsaknad av någon med utpekat mandat att prioritera resurser mellan
Länsstyrelserna och brist på förutsättningar för att skapa kontinuitet i planeringsprocessen.
2014. , p. 60