Det övergripande målet med studien är att undersöka hur kriskommunikationen i samband med skolattacken i Trollhättan fungerade, och analysera hur den efterföljande offentliga debatten om beredskapen inför den här typen av händelser utvecklades. I studien finns ett särskilt fokus på myndigheternas budskap och kommunikativa strategier på olika plattformar/kanaler och på mediebevakningen av händelsen och dess koppling till sociala medier. Analysen bygger dels på intervjuer med myndighetsföreträdare och en genomgång av de budskap som kommunicerats, dels på kvantitativa innehållsanalyser av mediematerial kring händelsen. Skolattacken var en händelse som rönte stor uppmärksamhet från lokala, nationella och internationella medier. Medietrycket var intensivt redan från första stund. Denna stora mediala uppmärksamhet utgjorde en stor utmaning för myndigheternas kriskommunikationsarbete. Detta försvårades ytterligare av den chock och den oklara lägesbild som präglade den första timmen efter attacken. Även om kommunikationen ur många aspekter fungerade tillfredsställande finns åtskilliga viktiga lärdomar att dra, vilka kan bidra till ett effektivare kommunikationsarbete vid kommande liknande händelser. Skolattacken i Trollhättan var också en av de största svenska nyhetshändelserna hösten 2015. Rapporteringen omkring händelsen var mycket omfattande och följdes också av en djupare diskussion om varför dådet inträffat, om säkerheten vid svenska skolor och om ökade spänningar och sociala klyftor i det svenska samhället. Den samlade bilden av utvecklingen i Trollhättan efter skolattacken återstår ännu att bedöma. Tills vidare räcker det med att konstatera att händelsen ur kriskommunikativt perspektiv visar på flera av de utmaningar som samhällets aktörer står inför i en digital tid. Kommunikationssamhällets krav och förväntningar är sällan så tydliga som i krissituationer , men sällan också så svåra att uppfylla.