Bakgrund: Det finns olika definitioner på vad som är en stereotypisk våldtäkt och vart den begås. Den klassiska stereotypen är då förövaren använder mycket våld och attackerar offret på en avlägsen plats. Den mer moderna stereotypen utförs dock av en bekant till offret, sker sällan utomhus och det förekommer lite fysiskt våld. Våldtäkten kan bli våldsam exempelvis om offret gör motstånd, vilket kan kräva grövre våld från förövarens sida. Aggression är ofta kopplat till manlighet och män är uppvuxna med den klassiska stereotypen om våldtäkt. Syftet med denna studie var att analysera och belysa förekomsten och användandet av fysiskt våld vid våldtäkter. Metod: Studien utfördes främst med kvantitativ metod, som är tillämpbart när det ska förekomma en beskrivning av en omfattning eller frekvensen av något. Det kommer även vara inslag av kvalitativ data för att exemplifiera vissa aspekter ur domstolsbesluten. Urvalet för denna studie är brottsmål med män som begått våldtäkt och dömts för detta. Det utfördes skillnadstester med chi-två test för att beräkna den data som insamlats. Resultat: Analysen visade signifikant skillnad i användandet av det fysiska våldet beroende på relationen mellan offer och förövare samt vid analysen kring det fysiska våldet och påföljden, medan det fysiska våldet i samband med plats, alkohol/narkotika eller ålder förövaren inte visade någon signifikans. Slutsats: Det finns studier som visar att maskulinitet är något som är skapat av samhället. Det medför att män växer upp med inställningen att en man måste vara maskulin, vilket är problematiskt. Dagens forskning kring maskulinitet och våldtäkt bör därför undersökas vidare, då detta är en viktig samhällsfråga
2016-08-23