Papperslösa immigranter har begränsade rättigheter och utifrån juridiska aspekter betraktas papperslösa immigranter som “illegala invandrare”, då de saknar giltiga dokument eller oklara identitetshandlingar för att vistas i landet. Med en illegal vistelse i landet frihetsberövas en del papperslösa immigranter idag och placeras på Migrationsverkets förvar, för att kunna verkställa och genomföra ett beslut om avvisning eller utvisning. Studiens syfte är att undersöka hur beslutfattare och handläggare med socionomexamen på Migrationsverkets förvarsenhet utövar sitt yrke och hanterar de eventuella etiska dilemman som uppstår mellan myndighetsutövning och bestämmelserna i deklarationen av de mänskliga rättigheterna, när det gäller av- och utvisning av papperslösa immigranter. Studien är baserad på 5 djupintervjuer med beslutsfattare och handläggare som arbetar med papperslösa immigranter på Migrationsverkets förvarsenhet. Studiens teoretiska utgångspunkter är organisationsteori och gräsrotsbyråkrati för att analysera beslutfattarens och handläggarnas handlingsutrymme i sin yrkesutövning. Resultaten av studien visar att de kan känna maktlöshet i att inte kunna hjälpa den utsatta gruppen, som är frihetsberövade på förvaret, att bättra på sina livsvillkor. Detta upplever respondenterna som ett etiskt dilemma som yrkesutövarna kan möta. Yrkesutövarna begränsar medvetet sina individuella handlingsutrymmen för att inte låta godtycklighet eller sympati påverka avvisningsbesluten. Studiens resultat visar tydligt att deklarationen av mänskliga rättigheterna prioriteras sist.