Antalet ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige har ökat i antal de senaste åren. Dessa barn har sedan, från och med att de söker asyl, samma rättighet att gå i grund-skolan som andra svenska barn och ungdomar (Migrationsverket, 2016d). Det ställer krav på den svenska skolan när det handlar om att möta dessa barns behov i undervisningen. Aktuell studie har koncentrerat sig på att undersöka hur svensklärare på högstadiet upp-lever att lärandet i ämnet svenska hos dessa barn kan påverkas av barnens tidigare kunskaper och kultur, samt nuvarande sociala omgivning. För att undersöka dessa fråge-ställningar intervjuades åtta högstadielärare som undervisar i ämnet svenska, och som har ensamkommande flyktingbarn i sin undervisning. Svaren som lärarna gav på de fyra forskningsfrågorna pekade i riktningen att de upplevde att lärandet i ämnet hos dessa barn kan påverkas av barnens tidigare kunskaper, som deras skolgång (eller frånvaro av skol-gång) i hemlandet, deras tidigare levda erfarenheter, deras rötter i en annan kultur samt deras nuvarande sociala omgivning och att de lever i Sverige utan sina familjer. Bl.a. upp-levde samtliga av de intervjuade lärarna att dessa barns saknad efter sina familjer märktes av i undervisningen genom ett sämre fokus och trötthet. Vidare så märktes kulturella skillnader vad gällde lärandestrategier och synen på vad som räknas som kunskap. Knappt hälften av lärarna i intervjun uttryckte en rädsla för att använda sig av dessa barns tidigare erfarenheter i undervisningen, då de var rädda att skapa oro och utlösa trauman hos barnen.
2016-06-05