Bakgrund: Slutskedet av en demenssjukdom kan vara svårt att fastställa, och många patienter dör pga. komplikationer av sin sjukdom. Att dokumentera att vården är palliativ hos patienter med demenssjukdom är ovanligt för såväl läkare som sjuksköterskor. Detta kan bero på att det palliativa förloppet är långt och inte liknar det förlopp som är vanligt hos t.ex. patienter med cancer.
Syfte: Beskriva hur legitimerad personal på särskilda boenden dokumenterar vården av personer med demenssjukdom i ett sent palliativt skede. En retrospektiv journalstudie i vilken omvårdnadsjournaler (n=50) och medicinska journaler (n=50) till avlidna patienter granskades med hjälp av en granskningsmall baserad på Liverpool Care Pathway (LCP). Data analyserades med manifest innehållsanalys.
Metod: Efter tillstånd från etikprövningsnämnden i Linköping samkörs nu data från palliativregistret med befolkningsregistret och patient-registret. Syftet är att få fram antalet dödsfall per kommun respektive per sjukhus under 2009 (= nämnare). Utifrån inkomna registreringar i Svenska Palliativregistret från olika kommuner och sjukhus (=täljare) kan vi sedan beräkna täckningsgraden per kommun och per sjukhus. genom att antalet inkomna registreringar från specialiserade palliativa enheter (hemsjukvårdsteam, hospice, slutenvårdsplatser) varit tämligen oförändrade senaste åren kan vi anta att vi uppnått en mättnad, dvs att cirka 90 % av dödsfallen från dessa enheter registreras. Utifrån detta kan vi beräkna täckningsgraden även för kommunala vårdformer (särskilda boenden + korttidsboende).
Resultat: Tre kategorier formulerades utifrån analysen: Inledande bedömning, Sammanhängande bedömning och Uppföljning. Sjuksköterskor och läkare visste att patienten med demenssjukdom var döende, men ställningstagande till palliativ vård togs inte alltid. Uteslutande dokumenterades fysiska symptom och i mindre grad psykiska, sociala, eller existentiella/ andliga behov. Att närstående hade fått information om det palliativa skedet var väl dokumenterat.
Diskussion: Utifrån dokumentationen var det svårt att få en helhetsbild av patientens situation. Detta för att alla åtgärder inte dokumenterats samt att granskningsmallen var begränsad då inte alla delar som krävs för att en aktiv helhetsvård ska synliggöras finns med. Den helhetsvård som patienter med demenssjukdom är i behov i ett palliativt skede tydliggörs inte i dokumentationen vid särskilda boenden trots att sjuksköterskor och läkare vet att patienten är döende.
2010.