Syftet med denna studie var att öka kunskapen avseende pedagogers uppfattningar gällande skolfrånvaro samt om dessa uppfattningar leder till skillnad i handlingsberedskap det vill säga hur de anser att skolan måste arbeta med frånvarande elever. För att kunna identifiera och beskriva de förekommande uppfattningarna genomfördes en fenomenografisk studie. Det empiriska materialet består av intervjuer med åtta pedagoger. De erhållna beskrivningskategorierna diskuterades utifrån Bourdieus begrepp fält, kapital, habitus som fått utgöra det teoretiska ramverket. Resultatet tyder på att pedagogerna i stor utsträckning kopplar skol frånvaron till brister hos eleven och dess hemförhållanden. Detta kan utifrån Bourdieu förstås somatt de frånvarande eleverna har en avsaknad av kulturellt och socialt kapital som leder till ett oförenligt eller grumligt habitus i förhållande till kraven i skolan. Detta kan innebära att skoltillvaron blir alltför komplicerad och belastande. Avseende handlingsberedskapen framträdde två perspektiv. Ett där pedagogerna inte tyckte att skolfrånvaron var deras ansvar. Detta visade sig tydligast hos de pedagoger som också la ansvaret för skolfrånvaron hos individen. I det andra perspektivet framhölls skolans roll både som bärare av svårigheterna och som den som måste anpassas efter eleverna. Studien tyder därmed på att det finns en överensstämmelse mellan ett visst sätt att uppfatta de bakomliggande orsakerna till frånvaron och pedagogernas handlingsberedskap.
Magisteruppsats i pedagogik, 15 hp