Utnyttjande av barn för sexuell posering är ett brott som begås både på ochutanför internet. Enligt stagemodellen för onlinegroomers antas förövare inledasin internetbrottslighet på en låg, mindre allvarlig nivå för att sedan eskalera ochförflytta brottsligheten från online till offline. Syftet med studien var att utifråntingsrättsdomar redogöra för likheter och skillnader mellan förövare som gjort sigskyldiga till utnyttjande av barn för sexuell posering beroende på om de ageratonline eller offline. Syftet var också att med stöd av stagemodellen föronlinegroomers få en uppfattning om huruvida onlineförövare som har lagförts äri starten på ett kontinuum eller om de är offlineförövare som kompletterar sinasexualbrott med hjälp av internet. Metod Studien är en kvantitativ studie avretrospektiv design baserad på tingsrättsdomar (N = 67) från 2009-2013.Resultatet påvisade att förövargrupperna använde samma tillvägagångsätt; tjat,hot, betalning eller kärlek för att få barnen att exponera sig. I stagemodellenbedömdes onlineförövarna oftast vara onlinekommunikatörer medanofflineförövarna var onlineorganisatörer. Oavsett vilket steg i modellen förövarnabefann sig i bedömdes de flesta uteslutande ha tillhört endast ett steg. Detta talarför att det utifrån tingsrättsdomar inte går att bekräfta stagemodellen. SlutsatsBaserat på informationen som gick att utläsa i tingsrättsdomarna skiljer sigonlineförövarna inte signifikant från offlineförövarna. Det går inte att säkerställaatt dömda onlineförövare skulle befinna sig i början på ett kontinuum då de likagärna kan vara offlineförövare som drar nytta av internet i sin jakt på offer.
2015-06-03