Tvåspråkighet är en vanlig företeelse i förskolor/skolor i Sverige. Barn med utländsk bakgrund och med två- eller flerspråk befinner sig i de flesta förskolor i svenska samhället. Forskningen inom tvåspråkiga barns språksituation i förskolan är väldigt intressant med tanke på att det är ett aktuellt område. Syftet med studien om tvåspråkiga barn och dess språkut-veckling är att kunna utveckla mina kunskaper kring tvåspråkighet som företeelse ur pedagogers perspektiv. Tanken är att få ta del av pedagogers uppfattningar kring språkutveckling hos tvåspråkiga barn och vad som kan möjliggöra respektive bromsa denna utveckling. För att kunna få svar på de frågeställningar och funderingar jag har, gjorde jag kvalitativa intervjuer med sju pedagoger i tre olika kommunala förskolor. Det resultat jag fick fram var att tvåspråkighet i förskolan är en tillgång i verksamheten snarare än ett hinder i barnens lärande. Vikten av hemspråksinlärning är stor i denna studie resultat, och de flesta pedagoger önskar ökat antal timmar av modersmålundervisning. Föräldrarnas lyhördhet, omgivnings positiva inställning till minoritetsspråk, och även pedagogers arbetssätt och metoder kan påverka processen av språkinlärning på ett bra sätt. Tvåspråkiga barn behöver känna sig trygga i de två olika kulturer de lever i. En parallell språkutveckling i både svenska och modersmål leder till att både språken och kulturen knyter samman, vilket leder till en känsla av dubbel kulturtillhörighet och en väl utvecklad tvåspråkighet.
Godkännande datum 2012-11-19