Jonas Grundberg menar i sin bok att kultur och kulturarv blir en allt viktigare resurs för turism och regional utveckling. Den globalisering som världen genomgår gör att nationer, städer och regioner konkurrerar alltmer med varandra och måste marknadsföra sig som attraktiva destinationer. Kulturen får då en större roll som resurs för image- och attraktionsutveckling av platser. Det finns en stor potential för att tillvarata och nyttja kultur och kulturarv som resurser för turism. I boken beskriver Jonas Grundberg två goda exempel, Danmark och Skottland, som har utvecklat sin kulturturism inom kulturmiljöverksamheten på ett bra sätt. Sverige har en framstående kulturmiljövård, men de ekonomiska medel som delas ut för förmedling av kulturarvet går relativt ensidigt till en organisation – länsmuseerna. Jämfört med andra europeiska länder verkar den svenska kulturmiljövården och museiorganisationen ha svårare att spela en framträdande roll inom turismen. De internationella erfarenheterna visar att ett smörgåsbord av många småskaligt utvecklade besöksmål, både på landsbygd och i städer, utvecklar en mer varierad kulturturism. Denna turism är mer lockande för större grupper av besökare, mer kostnadseffektiv och har lägre risk för att misslyckas än en ensidigt museal strategi. Kulturturism kan definieras brett och översiktligt som den turism som utgår från lokal och regional kultur och kulturarv. Det innebär kulturella traditioner, historiska miljöer, arkeologiska kulturminnen, industriminnen, kulturlandskap, museer, kulturaktiviteter som festivaler, teaterföreställningar och mycket mer.